Major Virvelvind

by Nina Wähä

Många vill hävda att det är våra föräldrars närvaro eller bristen på deras närvaro som formar våra liv. Andra tänker sig mer att vi föds med en förutbestämd uppsättning möjligheter. Men kan man i så fall förändra sitt öde eller är man slav under det?

I sitt sökande efter en frånvarande far kommer Nina Wähä närmare en sorts sanning – men får också syn på sig själv i ett annat ljus. Eller så här: ju tydligare bilden av fadern blir, desto svårare blir det att besvara frågorna med enkla och kategoriska svar.

Major Virvelvind är en roman om styrkelyft och om att försöka få svar på en av livets stora frågor: varför man blir den man blir – och om att bli författare och de moraliska skyldigheter som det medför.

319 pages, Hardcover

Published September 11, 2025

Reviews

[Annika Kronberg · Rating 3 out of 5]

Jag gillade att läsa den, den övergripande tematiken, och jag känner med berättarjaget/författaren (vilket som). Däremot har jag svårt för ”jag måste skriva”-inslagen (ointressant och pretto), styrkelyften (ointressant och även märklig symbolik) och bankrånen (som egentligen inte bidrar med så mycket). Känns kanske som att hon skrev den lite för snabbt?

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

Lite ojämn och jag brydde mig mest om skrivprocessen och Nina, mindre om själva rånet och pappan.

[Jessica · Rating 2 out of 5]

Nina Wähä söker sanningen om sin frånvarande, bulgariske far och försöker ta reda på varför man blir den man blir. Hur påverkas man av närvaron eller frånvaron av en förälder? I sitt sökande hittar hon även svar om sig själv.

Wähä kallar den här boken för en roman, men "Major Virvelvind" handlar om författarens eget liv. Namn har ändrats och verklighet och fiktion flyter ihop, så det är heller ingen memoar. Förutom det hon får fram om sin pappas liv så handlar det mycket om skrivande, om styrketräning och om prokrastinering. Även sorgen efter en frånvarande pappa tar stor plats. Jag skulle nog ha kallat boken för autofiktion, men stöter på ett, för mig, nytt ord: memoroman. Det låter helt rätt.

Boken är lättläst, men ganska ointressant för mig personligen. Jag älskade Wähäs "Testamente" och där hade jag inga större problem med att hålla isär det stora persongalleriet, men här orkar jag inte hålla reda på alla personer och deras relationer till/med varandra.

Jag lyssnade på boken och uppskattade verkligen författarens egen uppläsning. Det var en stor anledning till att det inte blev en DNF.

[Jens Gertow · Rating 3 out of 5]

Märklig meta. Som en skrivarkurs, en gymdagbok och ett sommarprat i ett. Katalysatorn, pappa bankrånaren, är det minst intressanta.

[Hjortronhyllan · Rating 2 out of 5]

Kära Nina Wähä är tillbaka fast hon egentligen aldrig varit borta. Major virvelvind är en autofiktiv roman om relationen till sig själv, men framför allt till den bortgångne pappan som i tidningar kallades just Major virvelvind efter sin tid som bankrånare. Romanen rör sig mellan dokument, protokoll och rekonstruktioner av hans liv och Wähäs egen vardag med styrketräning, en insjuknad sambo, deadlines, oro och det ständigt pågående sorgearbetet. Romanen skriven i en typ av dagboksform blir som en gungbräda där allt väger fram och tillbaka, ibland på ett sätt som känns avsiktligt, ibland bara utfyllnad av marklyft...?

Det som skaver mest är att jag inte känner igen texten. Wähäs vanliga ton från Babetta finns knappt där och hade hennes namn inte täckt omslaget hade jag aldrig kunnat gissat att det var hon som sitter bakom tangenterna. Först när sorgen står i första rummet känns det bekant igen, då är hon närvarande och hon som skriver så man vill lägga kinden mot boksidorna.

Samtidigt bär bankrånarhistorien hela romanen mycket på egen hand. Det är spännande att följa hur pusselbitarna faller på plats och hur omgivningen reagerar när Wähä börjar gräva i det förflutna som andra helst vill låta ligga i vilans glömska. Nina förskönar aldrig brotten, hon mytologiserar dem inte heller, hon berättar dem bara, rakt upp och ner, som något som en gång hände även om de fortfarande skuggar över henne. Jag förstår inte hur detta inte hade räckt som tematik och varför nutidens "små" motgångar ska fylla de tomma sidorna för att romanen ska nå sina 319 sidor.

Jag väger mellan två känslor. Antingen har mina förväntningar varit för höga efter Babetta, så höga att allt under (4) stjärnnivå gör mig rastlös. Eller så är jag helt enkelt förkrossad över insikten att jag kanske har vuxit ifrån vad jag en gång trodde var Sveriges bästa kvinnliga romanförfattare. Det är jag Nina, inte du. Det KANSKE är jag som blivit svårflörtad.

[Hanna Flach · Rating 3 out of 5]

Vill egentligen ge den en 4a, för jag hade egentligen aldrig ett problem att ta upp boken och den fick mig ändå att hela tiden att vilja bläddra vidare.

Men det är något som klämmer ändå? Hade större förhoppningar på att boken skulle knytas ihop bättre mot slutet?

Roligt och lättsamt skrivet, men tyvärr lite platt i vissa av sina delar och mycket som inte kändes riktigt ordentligt arbetat?

[Fredrik · Rating 2 out of 5]

En besvikelse. Väldigt lång ifrån hennes höjdpunkt Testamentet

[Tea Unnebäck · Rating 2 out of 5]

Jag har problem med genren autofiktion och även om det tydligt hamras in genom bokens gång att detta är en romaaaaaan så är det ju autofiktion. Och dessutom en ganska tråkig sådan. Det är inte så intressant att höra om andra kvinnors daddy issues, särskilt inte när man blir väldigt skriven på näsan om dem. Och det är inte så intressant att läsa om vilka böcker Nina läser. Eller 40 sidor förundersökningsprotokoll. Hade högre förväntningar på denna.
Den här skrivarövningen hade nog ändå gjort sig bäst som opublicerad. Jag förstår att den var viktig för Wähä att skriva men tyvärr drar den ner hennes samlade verk.

[Anna Schultz · Rating 3 out of 5]

Början var bra och längs med hela boken fanns det små guldkorn, men delarna om bankrånen var långrandiga och kändes onödiga.

[Smilla.K · Rating 3 out of 5]

Lite flummig, hänge inte helt med, men det var bra

[Cecilia Winberg · Rating 4 out of 5]

Jag gillade språket och glidningen mellan fiktion och verklighet. Tycker om att få följa med på hennes våndor och tankar. Väckte tankar om familj, faderskap och syskonskap.

[Anna-Karin Rosvall · Rating 4 out of 5]

Jag gillar den, fångar mig, intressanta tankar kring familj och relationer. Hade kanske trott det var mer om pappans rånarkarriär men i slutändan så gjorde det inte så mycket att den förväntan ej infriades.

[Lin Melikie · Rating 3 out of 5]

2,5⭐️ 🎧- Jag gillar hur Wähä skriver, men innehållet var inte så intressant jag tänkt mig. Gymdelen framförallt.. Gillade delen om hur det är att ha en frånvarande pappa och skrivprocessen.