I stort sett mänsklig

by Helena Lindegren

Hanna Degermark har alltid haft på känn att hon är en sämresortens människa. Man hade kunnat tänka sig att det skulle dämpa fallet när hon halkar ur livet. Det gör det inte. Hur tar man sig i kragen när man saknar pannben? När man tvingas flytta hem till sin döda pappas gamla hus där timmarna är lika långa som mobilsurfen är dyr? Måste man verkligen vara en självständig kvinna? Och hur länge kan man sakna en vän?

Hannas väg framåt rör sig mellan stum passivitet, modig handlingskraft och högst tvivelaktiga beslut. Den varvas med återblickar ur uppväxten: det lilla gänget med fula bybarn som mycket väl vet att det riktiga livet pågår någon annanstans. Tallbarren som ligger utspridda på skarsnön. Pappa med Beatlesskivorna, mamma som ständigt möblerar om. Jonas Renberg. Älvens svarta vatten.

I stort sett mänsklig är en gripande roman om att växa upp som barn och sedan göra det igen som vuxen. Med brant humor och skoningslös iakttagelseförmåga skildrar Helena Lindegren en kvinna som borde göra bättre ifrån sig och ett västerbottniskt landskap som skänker tröst och svindel.

Genres: Swedish Literature, Roman

Audiobook

Published March 13, 2025

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Börjar stark som absint denna debut om den knepiga Hanna 40- utan pannben som älskar musik, hockey och att festa. Vi följer henne under tre sammanhängande perioder av vuxenlivet som också innehåller tillbakablickar från barndomen. Huvudtrådarna är typ jagsvaghet, missbruk och sorg. Jag älskar tidshålen och hur dessa lindrar existentiell ångest. Tyvärr urvattnas innehållet av mängder med mellanspår. Språket är ofta bra med roliga formuleringar men berättelsen är alldeles för lång. Dock är allt förlåtet när jag läst det perfekta slutet.

[Sara Kelemit · Rating 4 out of 5]

Det är inte feelgood, inte alls. Men när man beskriver den låter det ju lätt så. Hanna upptäckte förtrollningen med att bli berusad vid tretton. Hon och dom andra misslyckade ungarna i den västbottniska byn festar så fort de får möjlighet. Och Hannas liv består av ickeval som leder henne till år i en värdelös relation, ett tråkigt jobb, ointressanta vänner. Och sen en rattfylla. En sambo som lämnat. Flytta in i döda pappas sjaviga hus. Inget jobb. Nu måste Hanna börja handla, fatta beslut, börja leva på nytt. Utan alkohol. Hur gör man det när man aldrig tagit några beslut tidigare i sitt liv. Utan alkohol. Känner sig tjock och ful. Hur gör man det utan alkohol. Är det ens möjligt. Det är som verklighetens gråa lunk i boken, kryddad med små sprakande ljus av personer, dialekt, händelser, kärlek. Och hela tiden har man andan i halsen, är det på denna sidan som Hanna börjar dricka igen, för hur ska hon kunna stå emot något som alltid funnits där som en tröst när hon har så stort behov av just tröst?

[Jenny, havens skräck · Rating 3 out of 5]

Nästan en fyra. Hade önskat ett lyckligare slut för Hanna (även om det kanske är det mindre realistiska).

[Karin Ågren · Rating 4 out of 5]

Glesbygdsrealism. En berättelse om en kvinna som växte upp i Bysketrakten under åttiotalet. Om hennes barndom och om vad som hände sedan. Berättad med finess, och med sinne för detaljer och tidsmarkörer. Bara det faktum att boken är uppdelad i tre perioder. Genialt. Önskar jag hade kommit på det.

[Linda · Rating 4 out of 5]

Ojämn, bitvis toppen men plötsligt lite konstig.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

jättebra, och absolut en huvudkaraktär man stör sig på pga tar dåliga beslut hela tiden.

[Clara · Rating 2 out of 5]

Lyssnade på boken under mina långpass som ingår i min maratonträning.Vet inte riktigt om jag skulle rekommendera det till någon annan att lyssna 3h i streck när man redan kämpar på mentalt att fortsätta springa (min sambo tyckte jag var galen när jag spelade upp en snutt för honom hehe)😅 Tyckte att den var ganska seg och en aning långdragen... Tänkte ex. flera gånger "hur kan det vara mer än XX timmar kvar?! Vad ska hon fylla ut det med??". Vissa delar var ganska oklara, typ kissandet + konfrontationen... jag hängde iaf inte med i hur hon hamnade där för det kändes lite plötsligt och långsökt? och allt viktprat kändes också konstigt gör det var genomgående i boken och inte bara kopplat till nykterheten så då kändes kommentarerna/fokuset "onödigt".

Samtidigt tyckte jag att karaktärerna kändes genomtänkta och genuina (förutom Eva kanske? Svårt att få grepp om henne. Varför flyttade hon hem till Hanna och inte sin mamma när hon verkade ogilla Hanna?).

[Anna Hagelin · Rating 5 out of 5]

Så bra! Så fint skriven och den känns så äkta. Hanna kommer att stanna kvar hos mig länge ❤️

[Julia EP Simon · Rating 3 out of 5]

@helena_lindegren s debutroman ”I stort sett mänsklig” är ett norrländskt porträtt av Hanna, hennes tonår och vuxen som kantas av alkoholmissbruk och självhat. Hon går igenom dagarna och känner sig utanför och att hon missat sitt riktiga liv någonstans på vägen. Under flera år får man som läsare följa hennes med- och motgångar och även om hon ibland är skitjobbig som självsaboterar är det svårt att inte tycka om henne och hoppas att hon ska hitta rätt till slut.

[Isabella Rosengren · Rating 5 out of 5]

Vilken berg-och dalbana av känslor. Den här var verkligen så bra?? Skrattat massa, gråtit (såklart). Tänkt mycket på Pizzeria Roma efter jag läste ut den, och den här har ändå något liknande.
Extra plus att den utspelar sig i Skellefteå, när jag saknar Västerbotten såhär på sommaren.

[Lisa Hernqvist · Rating 4 out of 5]

I stort sett mänsklig av Helena Lindegren.

Jag tilltalas ofta av böcker med trovärdiga huvudpersoner, som inte är några idealpersoner utan har både bra och dåliga egenskaper, som riktiga människor. Och där handlingen är vardagsnära.

Det här är en sån bok. Hanna Degermark, som bor utanför en småstad i Västerbotten och arbetar på ett boende för vuxna med olika handikapp, har blivit lämnad av sin man (för en ny kvinna). Hon försöker få tillvaron att fungera, socialt och ekonomiskt, en tuff kamp. Tidigt i romanen blir vi varse att hon dricker ohållbart mycket alkohol, vilket resulterar i att hon åker fast för rattfylleri och blir av med körkortet under flera månader. Detta blir en sorts vägskäl för henne. Hennes väg framåt blir inte rak, den ringlar sig fram. Som livet kan vara.

[Torbjörn Nilsson · Rating 4 out of 5]

Västerbotten har förmodligen fått ännu en stor författare! Dessutom skriver hon lättillgängligt och väldigt tonsäkert.
Märktes också när hon framträdde på ett fullsatt Bokcafé Pilgatan, att hon har entusiastiska beundrare.
För min del blev boken lite småtråkig i mitten, men början och slutet har fängslande driv.

[Kristina Von · Rating 5 out of 5]

Fyndig, lekfull, kreativ och medveten bok. Jättefin att lyssna på!

[Riitta · Rating 4 out of 5]

Har lite blandade känslor, men boken definitivt fångade mig. Hanna är en trovärdig, ömkansvärd, snäll och lite patetisk karaktär. Ingen feel good roman, men absolut läsvärd/värd att lyssna på, inläst av författaren själv.

[Ellen Hedman · Rating 3 out of 5]

Älskar när författare läser upp sina böcker. Hemsk skildring av alkoholism men också hoppfull. Fin skildring av Skellefteå-trakterna.

[Jenny Freding · Rating 4 out of 5]

Det är en både rolig och sorglig bok. Rakt på och ärlig, ful och fin om vartannat. Jag känner för Hanna samtidigt som jag tycker att hon är pinsam. Om att växa upp, om det norrländska, om att ha en beroendesjukdom, om kärlek och sorg och svårigheten med släkten. Befriande att läsa eftersom den är allt annat än förskönande.

[Hanna Lindfors]

Tyckte mycket om den. Inte helt ofta som jag sparar texter från den här typen av böcker, men nu kunde jag helt enkelt inte låta bli:



"Tillhörighet är inget som delas ut hursomhelst.



Att vara den sämre människan i ett sällskap är slitsamt i längden.



Han vet hur skamkänslig jag är, att det bara behövs en liten kittling för att reflexen till bot och bättring ska vakna och överkompensera.



Tanken på att ta livet av mig, som jag är van att vidröra lite då och då, fyller mig snarare med trötthet än med skräck. Det är ett alldeles för aktivt val.



Men han var som han var. Noll kappvändarförmåga.



När insikter kommer förstår man att de har funnits där hela tiden. Man har bara haft blicken någon annanstans.



Den sorgliga tanken att det jag egentligen behöver är en vän landar i mig sådär vertikalt som sanningar gör.



Jag tänker att jag längtar efter att få vara med i en pensionärsförening. Och det är något med den tanken. Den ställer sig utanför de andra och stirrar på mig. Jag ser mig själv från den tankens position.



Det var som om skammen skymt sikten över detta helt uppenbara.



Det finns inget annat alternativ än att tvinga in min nyktra varelse i möten med andra människor. Ibland uppstår något där också. Jag kanske kan hitta tillbaka till den där hockeykänslan. Backen är så brant bara. Det är tungt att få med sig det där jävla pannbenet hela vägen upp.



I vanliga fall kan jag ha svårt att hantera inblickar i andra människors lidande, det kan överfalla och hugga till fastän det inte har med mig att göra. Men ikväll är jag inte den personen. Mitt inre är är oändligt och jag kan fysiskt känna hur jag faktiskt rymmer den stackars Gunvor och hennes vånda. Jag kan hålla den.



Det som hände behöver inte vara en skamfläck som till varje pris måste skyddas från dagens ljus. Att det skulle vara ett hjältedåd är förstås inte heller sant. Men att det kanske bara kan få vara något som har hänt och så är det med det."

[Emma Andersson Ragvals · Rating 4 out of 5]

Fruktansvärd bok att läsa som blir så jobbig just för att den är otroligt skriven, så verklig att man mår illa. När det faktiskt börjar gå bra för Hanna värker oron ändå jämt i kroppen för man bara vet att det kommer att skita sig igen, och jämte hoppet om lycka finns alkoholismen där som ett kletigt hot, pyrande i mörkret. Det är sällan som jag sitter så på nålar när jag läser en bok, och ännu färre tillfällen som jag känner sådan avsmak för en karaktär som jag ändå bryr mig så pass mycket om. Man vill ju bara att det ska lösa sig!

4/5 för att boken är gripande, välskriven, rolig och får mig att våndas, och att den tar upp ett viktigt tema på ett slående sätt, men också för att det inte är kul med ångest, att oron är för utdragen, särskilt mot slutet, och att jag hade hoppats mer på lyckans återkomst. Får väl hitta nån feelgood härnäst.

[Therese Granlund · Rating 4 out of 5]

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av Helena Lindegrens I stort sett mänsklig. Eftersom jag känner igen henne från andra sammanhang förväntade jag mig först en lättsam, humoristisk berättelse – något åt feelgood-hållet. Ganska snart förstod jag att Hanna, som boken handlar om, är alkoholist - och då skiftade mina förväntningar till en tung, vardagsnära historia om beroende och återhämtning. Men boken är något annat.

Boken är skriven med glimten i ögat och den handlar om alkoholism, men boken rymmer så mycket mer. Trots, eller kanske tack vare, allt det som Hanna själv ser som fel och brister, är hon otroligt lätt att tycka om. Hon är väldigt mänsklig.

Den här boken är charmig, varm och medmänsklig. Ibland blir det kanske lite spretigt, men jag uppskattar det spretiga. Det känns mindre tillrättalagt och mer genuint.

[zack · Rating 3 out of 5]

Det är som om mina tankar har stått orörliga i en kätte och bara kunnat titta åt ett och samma håll men nu kan de göra helt andra saker. Det skarpa och klara i min h järna förvånar mig och samtidigt inte. När insikter kommer förstår man att de har funnits där hela tiden. Man har bara haft blicken någon annanstans."

Detta var en väldigt bra debut. Jag visste inte direkt något om boken när jag började läsa den, vilket definitivt lönade sig. Det var svårt att veta vad som skulle hända härnäst, samtidigt som det var svårt att avgöra huruvida Hanna var ärlig som berättare; vilket var ett intressant lager i sig. Samtidigt så kändes det väldigt ärligt och realistiskt; Hanna påminde mig då och då om olika personer i mitt eget liv, på gott och ont. Det var också en bra bok att diskutera.

[Skunke · Rating 3 out of 5]

3 out of 5, good just not my cup of tea.

I really liked how it was written. The author had humor and a fun style.

The story was just not for me. It felt like it just kinda went back and forth and that the main character had no real goal, and there wasn't really anything with her that made me root for her.
I get that this was a character study of someone who isn't perfect but yeah.

I think that a lot of people out there are gonna love this book, but it just didn't work for me. I didn't dislike it, but it just wasn't something for me.

[Simongonefishin · Rating 3 out of 5]

I stort sett mänsklig
av Helena Lindegren

Sammanfattning:
6/10
Kul och hemsk om vartannat. Insiktsfullt, mörkt och hoppfullt om beroenden och kärlekstörst. Känns en aning lång och lite spretig emellanåt. Roliga tidsmarkörer och kul språk. Fin inläsning av författaren själv, gillar särskilt när hon brer på med dialekten.

-

Berättelse: 6/10
Utförande: 6/10
Karaktärer: 5/10
Miljöer: 5/10
Uppläsning: 7/10

-

simongonefishin@gmail.com

[Flygaren Cederlöv · Rating 2 out of 5]

Min recension och mina stjärnor är inte fullt rättvis mot denna bok. Jag gillar språket, meningarna uppbyggnad och uppläsaren gör ett makalös insats. Maj och juni månad är de månader då jag som lärare behöver något lättsamt, tex en deckare. I stort sett mänsklig ställer krav på läsaren att vara aktiv och ta emot känslostormen som boken väcker. Jag är inte bra på det just nu och blir bara förbannad på Hanna.

[Catarina Hjelm · Rating 3 out of 5]

Hanna, 40-ish, dricker för mycket. Blir tagen för rattfylla. Flyttar ut till sin döda pappas gamla hus och försöker bli nykter. Försöker också ta tag i studier och jobb.
En ojämn bok, den var riktigt bra ibland men hade en del sidospår som jag kunnat vara utan. Som att hon letade upp pedofiler och kissade på deras veranda i skydd av mörkret.
Slutet var också högst oväntat (fast ändå kanske inte, när jag tänker på det).

[Josefin Den skalliga kulturtanten · Rating 1 out of 5]

Nästan outhärdligt självömkande och vardagsnorrländsk. Det är kiss, prutt, svordomar och kåthet. Med tjocka norrländska L. Ungefär mitt i berättelsen finns en av århundradets värsta sexscener som redan i boken liknas med en kommunal verksamhetsplan. Att Lindegren låter som min före detta svärmor gör det än mer plågsamt för mig att komma igenom boken. Hade det inte varit en bokklubbsbok hade jag aldrig läst klart.

[Joacim Winqvist · Rating 2 out of 5]

Jag tänkte att jag borde gilla den här – men det gjorde jag inte. Kanske för att jag precis läste Pizzeria Roma och älskade den så mycket! Vikarien var också en sån där bok som verkligen har stannat kvar i mig, och den här har lite liknande upplägg. Men den lyckades tyvärr inte träffa rätt hos mig och ärligt talat tror jag att jag kommer ha glömt bort den om ett år.

[Sofi · Rating 3 out of 5]

Handlingen var ganska ojämn och berättelsen går lite upp och ned, men jag kan inte låta bli att dras med i händelserna i Hannas liv. Rått och ofiltrerat hur det är att vara människa. Jag vet inte om jag tycker om henne, även om det känns som att jag borde. Flera gånger ville jag sluta med boken för att jag blev så irriterad på henne. Och när en berättelse fångar en så, kan det bara vara bra.

[Malin · Rating 4 out of 5]

En bok om en människa som är med om mänskliga händelser och känner mänskliga känslor. En skön bok att läsa i vardagen, bra skrivet, roliga formuleringar och en detaljerad inblick i en annan människas liv. En bok som var svår att lägga undan då jag hela tiden hade lusten att vilja veta mer, veta vad som komma skall! Jag råder alla att läsa den!

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Vad är det att vara människa, barn, vuxen, kvinna? Hur tar man sig vidare i livet när allt kraschat? Det är många frågor som behandlas i en lågmält malande berättelse. Den är fantastiskt fint skriven, den känns naken och äkta.

[Elin A · Rating 3 out of 5]

Tyckte mycket om boken. Det ärliga och råa i eländet. Hoppet om kärleken. Att duga. Kämpa och förneka sitt missbruk. Att duga som man är. Det blir extra fint md författarens inläsning och den härliga dialekten. Ger den en stark 3 1/2 ⭐️