Jag sugs snabbt in i Bremmers berättelse om Ligan, dessa 10 banbrytande kvinnor och pionjärer inom en rad olika områden med journalistiken som det främsta. Parallellt med historierna om deras framtåg berättas historien om Sverige och världen under den första halvan av 1990-talet.
Allra mest intressant är det att läsa om på vilka sätt Ligans medlemmar bidragit till organisationer som existerar än idag, som exempelvis Rädda barnen. Att läsa om hur Gerda Marcus, med hjälp av flera medlemmar i Ligan, trots Sveriges regerings ovilja, räddar mängder med barn under Andra världskriget får mig osökt att tänka på att ränderna sällan (aldrig?) går ur eftersom jag nu bevittnar Sveriges regerings ovilja att hjälpa den svältande befolkningen i Gaza.
Men, och det här är en av anledningarna till att det inte blir full pott för den här boken, kvinnorna, och tyvärr även deras landvinningar, glider ofta in i varandra. Jag har helt enkelt svårt att hålla reda på vem som är vem, särskilt som ett par av dem delar förnamn, och alla har flera olika namn som de skriver under plus smeknamn. På ett ställe i boken tror jag att även Bremmer själv blandar ihop vem det är hon skriver om.
Den andra anledningen till att det inte blir högsta betyg är att jag hittar ett antal mindre korrfel. Bokstäver som saknas eller ibland ord som saknas. Det händer inte så ofta att det irriterar mig, men tillräckligt ofta för att jag ska notera att det händer flera gånger.
Sammanfattningsvis är det här en viktig bit (kvinno)historia som jag är glad att jag har läst och som har lärt mig ännu mer om kvinnors roller och förutsättningar i Sverige. Som vanligt lyfts sällan kvinnors bedrifter fram och jag känner stor glädje över att Bremmer är en av dem som försöker råda bot på det.