Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 överraskade en hel värld. Sveriges regering, som hade valt att ignorera varningssignalerna, fick stå och se på när Finland snabbt tog sikte på Nato. Den svenska säkerhetspolitiken rasade samman. På bara några veckor tvingades Magdalena Andersson leda Socialdemokraterna genom ett plågsamt farväl till den militära alliansfrihet som varit Sveriges hållning i över tvåhundra år. Högt över havet skildrar Sveriges dramatiska omsvängning och skakiga väg till Natomedlemskap. Med historiska fördjupningar och unika inblickar i politikens mötesrum bjuder de prisbelönta journalisterna Torbjörn Nilsson och Maggie Strömberg på samtidshistoria av bästa märke.
"Högt över havet är en triumf för den politiska journalistiken, och en skämskudde för politiken" Niklas Ekdal, Dagens Nyheter
En något vemodig, och troligtvis mycket vederhäftig redogörelse för det svenska natointrädet och den svenska säkerhetspolitiska utvecklingen under seklernas gång.
Jag är kluven till den här boken. Ingen annan journalist, och ganska få politiker, har lika bra insyn i hela den svenska politiska sfären som Strömberg och Nilsson. Den accessen har de utnyttjat till fullo. Högt över havet är en detaljerad genomgång av vem som sa vad, dag för dag, ibland timme för timme. Som historiker är jag glad att den kartläggningen har gjorts. Beskrivningen av hur svenska politiker ledde Sverige in i NATO är en stundvis pinsam läsning, framför allt för socialdemokraterna. Såväl S beslutsprocesser som deras förmåga till säkerhetspolitisk analys framstår som bristfällig i boken. Den samlade bild boken ger av NATO-processen är ett viktigt tidsdokument.
Samtidigt finns flera svagheter med boken. En svaghet är att många av de centrala scenerna i boken redan har beskrivits i media, antingen av Strömberg och Nilsson själva, eller av andra. För den som följt NATO-processen innehåller boken därför ganska få nyheter. Det finns såklart gott om nya detaljer, men jag känner inte efter att ha läst boken att den var oumbärlig för att förstå Sveriges NATO-process. Men det kan såklart bero på att jag också är en storkonsument av säkerhetspoltiska nyheter, och en trogen läsare av Nilsson och Strömbergs nyhetsartiklar.
En annan svaghet är att boken ibland känns lite väl lång. De målande beskrivningarna funkar bra i artikelformat, men i en bok som denna blir de ibland väl många och stjäl fokus. Boken följer också diplomaten Gunnar Hägglöf för att ge en historisk kontext till Svensk NATO-policy. Den delen tycker jag dock fungerar väl och kändes som ett kreativt sätt att berätta om svensk NATO-historia.
Det finns ingen historia som är svårare att skriva än nutidshistoria. Detta är den första boken om den svenska NATO-processen, och som sådan är den också ett viktigt bidrag. Men mer kommer defintivt finnas att säga framöver.
"Hon spillde ner sitt kaffefat och såg sig omkring efter en servett. En brittisk tjänsteman stod i vägen. Han hade slipsknuten en tum från halsen och märkte inget alls av vad som skedde. Han knäckte nu, klockan kvar i elva på förmiddagen, dagens första tub med Pringles".
Stycken som dessa är varför jag älskade den här boken. Skrattade högt åt just det viktiga i att poängtera att det var dagens första tub.
Boken lyckas fånga in en snårig process och beskriva den på ett intressant och levande sätt. Bokens struktur gör den lättläst. Den ger dels fördjupning historiskt, men beskriver också i detalj alla de inrikes- och utrikespolitiska vändor som skedde under tiden.
En stark tvåa, jag tycker om hur boken blir bredare och går längre tillbaka i tiden och kopplar ihop dåtida och nutida bra. Men jag tycker också att det finns en elitistisk ton över det hela som är ganska osmakligt.
Jag lyssnar på Strömberg och Nilssons podd nästan varje vecka, där de rapporterar på och diskuterar aktuella svenska politiska nyheter. Där är snacket och tonen tuff, klass och kunnig och de gör det svenska politiska klimatet mer intressant än vad det kanske egentligen är. I Högt över havet har de grävt djupt och rest långt, men jag tycker att allt smakar rätt surt när det känns som att de sågar alla de berättar om. Vissa går säkert igång på det och tycker det är kul och färgglatt men det är inte riktigt till för mig.
Fantastiskt välskriven, detaljerad och intressant redogörelse för hur Sverige övergav 200 år av militär alliansfrihet och, efter stor möda, blev medlemmar i NATO. Ett litet minus för att en stor del av boken utgörs av historiska tillbakablickar på diplomaten Gunnar Hägglöfs liv. De kapitlen är bitvis sövande, lite röriga och tillför i mina ögon inte särskilt mycket förståelse för den säkerhetspolitiska omsvängningen.
Ett journalistiskt mästerverk. Vilken intressant bok. Att skriva modern historia på ett sätt som gör att man hela tiden vill läsa liiiiiite till är skickligt.
Det som gör det så intressant är att följa skildringen både kring händelser och kring politikernas motivering. Det gör det så att det känns som att jag verkligen är i rummet när jag läser. Väldigt bra.
Flyttades upp pga berättarförmåga och de medryckande bilder som skapats av svensk politik och samtidshistoria. Flyttades ner då jag kunde önskat mer av den politiska analysen.