Fyra kvinnor för alltid sammansvurna genom en mörk hemlighet.
Försommaren 1897 förverkligar sällskapsdamen Fredrika Nilsdotter sin dröm och öppnar en egen detektivbyrå under manligt alias. När den ökände teaterdirektören Georg Valentin plötsligt störtar mot sin död från Katarinahissen, inser Fredrika att det uppmärksammade mordet kan vara den möjlighet hon har väntat på för att visa vad hon går för. För att klara detta behöver hon hjälp av sina förtrogna i den udda kvartetten: änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit. Snart finner de sig insnärjda i ett farligt vågspel när de söker svaren i en mordhistoria vars intrig går många år tillbaka i tiden.
Död mans kvinna är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet där moderna vindar blåser in från kontinenten. I en tid där kvinnan är omyndig och i händerna på makar, läkare och manliga släktingar skildrar Katarina Wennstam en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.
Katarina Wennstam är en av Sveriges mest lästa författare med en bakgrund som kriminaljournalist i SVT. Som frontfigur i den svenska debatten om kvinnors rättigheter och lika villkor har Wennstam varit avgörande för flera viktiga lagändringar, bland annat den nya samtyckeslagen som trädde i kraft 2018. Sekelskiftesmorden innebär en vändning i Wennstams författarskap, utan att skifta fokus från kvinnofrågorna.
Efter två decennier som journalist, författare och debattör i feministiska och kriminalpolitiska frågor har Katarina idag en hög trovärdighet och en stor plattform på sociala medier. Hennes böcker har älskats av läsare och litteraturkritiker och hennes första bok, Flickan och skulden, betraktas idag som en kultbok.
I “Död mans kvinna” fortsätter Wennstam lyfta de orättvisor kvinnor tvingades hantera under slutet på 1800-talet. Precis som i den första boken blir det tydligt att Wennstam har gjort mycket research under skrivandet av boken. Jag uppskattar hur bra koll hon har på kvinnors liv under denna tid och att hon belyser de livsöden som har drabbat så många kvinnor.
Vissa av mina preferenser kring litteratur gjorde att betyget drogs ner. Det första är att jag gillar komplexa karaktärer och att få följa karaktärernas inre liv. Jag upplever att karaktärerna endast har ett fåtal personlighetsdrag, och trots att vi får ta del av vissa tankar och funderingar hade jag personligen velat ha mer av detta. Jag tyckte tyvärr även att handlingen var ganska seg och kom igång på riktigt lite sent.
Något jag verkligen ogillar är att det blir väldigt tydligt att boken är starkt riktad till en modern läsare. Detta synliggörs när ett dåtida objekts funktion förklaras, trots att karaktärerna garanterat själva vet vad det är för något. Personligen hade jag föredragit om man hade struntat i sådana förklaringar eftersom det skapade en viss distans och hindrade att man verkligen levde sig in i den historiska skildringen. På grund av detta blir det tydligt att boken är skriven med ett fokus på att undervisa och upplysa, snarare än att ge en skildring av ett historiskt perspektiv och tankesätt. Men som sagt, även detta är starkt knutet till ens egna preferenser!
”Död mans kvinna” är andra delen i Katarina Wennstams fantastiska historiska kriminalserie Sekelskiftesmorden. Det här är verkligen en serie som fängslar och fascinerar, ger ny kunskap och väcker nyfikenhet på att lära att lära sig mer om hur livet såg ut kring sekelskiftet. Det var en brytningstid med mycket som hände. Böckerna väcker också känslor, av frustration över kvinnors maktlöshet, men också en eftertanke och tacksamhet över hur långt vi faktiskt har kommit idag och hur viktiga de kvinnor som gick före var som vågade bryta mark.
Vi får återse den fenomenala kvartetten Olga, Hildur, Fredrik och Edit som bor i samma hus, men kommer från olika samhällsklasser. De är nyfikna och handlingskraftiga kvinnor som tillsammans förenas kring händelser och brott kring dem. Jag gillar verkligen dem alla! Tillsammans flyttar de berg! De tar oss med till trångbodda fattiga lägenheter, på olika upptåg i Stockholm, till Augusta Lundins damskrädderi och hospital utanför Sundvall.
Det är ett fängslande, starkt, spännande och underhållande läsäventyr som Katarina Wennstam tar oss med på. Den här och den tidigare boken ”Döda kvinnor förlåter inte” är riktigt bra läsning och ger oss en unik inblick i kvinnohistorien. Det märks verkligen att det ligger gedigen research bakom. Du måste läsa den här boken och serien! Den är viktig, upplysande och fantastiskt bra!
Återigen en bok som får mig att längta efter nästa i serien. Dock tycker jag inte att denna bok startade inte lika starkt som den första, Döda kvinnor förlåter inte. Men sakta men säkert byggdes den upp och mot slutet önskade jag att den inte skulle ta slut. Vad jag uppskattar med boken är att läsaren får uppleva samhället i slutet av 1800-talet genom flera olika människor där de alla befinner sig i olika samhällsklasser och har olika förutsättningar. Så inte nog med att läsaren får läsa en bra bok, en får även en historielektion på köpet. Underbart! En bör definitivt ha läst den första boken i serien innan en ger sig på denna. Men har du inte läst dom ännu så tycker jag att det är dags nu.
Anledningen till 3/5 och inte 4/5 är för att den hade så många fruktansvärda sido-historier. Mådde riktigt psykiskt dåligt ett tag. Annars var det så roligt med en uppföljare, fastnat för karaktärerna ordentligt. Det är också häftigt hur Wennstam får med tids förändringen i Stockholm, man märker att det är ett sjukt research arbete bakom boken. Rekommenderar om man har ett starkt psyke!
Den andra delen i Sekelskiftesmorden är i mitt tycke bättre än den första. Historien hänger ihop på ett lagom vindlande vis och jag får lära känna de fyra karaktärerna djupare. Allra sämst mår jag när jag läser beskrivningarna av hur kvinnokroppen behandlas av läkarvetenskapen. Här exemplifierad genom Edits vistelse på Gyldensro där hon bokstavligen befinner sig i Dr Gross våld.
Den första delen av Sekelskiftsmorden slog verkligen undan fötterna på mig för att den var så bra. Så när en vännina talade om för mig att om jag gillade del ett kommer jag älska del två trodde jag verkligen henne. Och gudars om hon hade rätt! För wow!
Jag var så imponerad av Katarinas författarskap i den första delen, men denna del två slog verkligen rekordet. Mängden research som gjorts, alla funktioner och finurliga detaljer är verkligen häpnadsväckande. Allt från hur hårnålar till gatstenar är beskrivna med detaljrikedom som gör läsaren medveten om dess betydelse.
Det är delvis en fruktansvärd berättelse. Jag hade så ont i magen av alla hemskheter emellanåt. Men det är också en berättelse som hela tiden lockar läsaren till hopp och att allt ska bli bra, eftersom man känner med karaktärerna. Och detta är helt baserat på relationen författaren så skickligt lyckas skapa mellan dem och läsaren.
Detta är en otroligt bra bokserie och jag längtar efter nästa del!
5/5!! En fantastisk bok som har allt: spännande story, intressanta karaktärer, fantastiska historiska miljöer och feminism! Wennstam har ett kreativt och målande språk och fångar intresset redan i första kapitlet. Plus för flera POV.
Den historiska bakgrunden är väldigt intressant, och jag gillar fokuset på flera kvinnor ur olika samhällsklasser och hur deras förtryck ter sig väldigt varierat. Samtidigt är boken ibland lite väl övertydlig: den har en tendens att skriva dig på näsan med sina värderingar, vilket blir distraherande ibland. Skulle författaren lita mer på läsaren vore den strået vassare.
I truly liked this second part in this pretty new Swedish historical crime series (Murder at the turn of the century). - It is the spring of 1897 and our four female heroines have their own lives, murders and accidents to investigate and ponder. Life for women back then was tough, harsh and quite unfair …
KWs serie växer. Som deckare betraktat är den inte speciellt utmanande, men som kvinno, tids och Stocholmsskildring väldigt levande. Om förra boken behandlade prostitution är temat här riktat mot kvinnovåld, både fysiskt strukturellt och inom läkarvården. Edits delar i boken var de som grep mig mest. Men alla fyra kvinnorna börjar kännas som nära bekanta, och jag längtar redan efter att få fortsätta att följa dem. Sen en stor eleoge till KW för gedigen research och en fin känsla för detaljerna.
Jag älskar historiska romaner, men ibland blir tar viljan att undervisa över på bekostnad av berättelsen, och tyvärr tycker jag så är fallet med den här boken. Det är ett mycket viktigt ämne, som fler behöver ha kunskap om, men tyvärr blev det här en ganska svag handling.
Känslan är att Wennstam egentligen inte vill skriva en deckare utan ”bara” en samhällsskildring från sekelskiftet. Själva detektivarbetet får inte så stort utrymme. Synd är också att de patriarkala strukturerna på ett överdrivet sätt ska påpekas för läsaren.
Part two of this BRILLIANT series finished! Katarina Wennstam is doing a really good job with these books!
I’ll say it again, I’m not a reader of crime-novels normally, but these are just so GOOD! And I am convinced it is because of the characters. Olga, Fredrika, Hilda and Edit are really really strong characters. They have it quite though, in various degrees, but overcome those things in their own way. Even Edit! Gawd damn, that girl needs a break stat!
I loved how Olga is getting more confidence in her own way, even going a bit body positive on us here, not ashamed of her scars anymore. Yeah, she has a moment of doubt there, but over all she just goes: Screw it all, I’m rich, I’m a widow with my own rights, I can do what I want! Her and her lover (yes, she has one!) is quite the team!
Fredrika is more of a lone-wolf, but her confidence grows as well, and her explorations to try and crack the case are a lot of fun, although I was a bit nervous she’d get caught a few times.
Hilda, oh Hilda! Poor, determined, strong but also quiet and a bit shy. She knows her place in society, but is trying to do the best of her situation. I was so happy for her towards the end of the story, she deserves it all and more. If only her brother could get his head on right…
And then there’s Edit… My goodness. She was the servant girl of Olga in the previous book, but they’re bonded more like close friends now. So Olga, who is worried about Edit, has sent her to a mental institution in the hopes Edit will get help with her depression after losing her baby. A mental institution. In 1897. I don’t need to elaborate, do I? It starts out good though, but the doctor ends up more and more weird and has THE WEIRDEST thoughts about vaginas and uteruses… Yeah…
The murder that happens in the beginning is quite terrifying as well. And the bridge and elevator that is the place of the murder still actually stands today in Stockholm: Katarinahissen / Katarina-Elevator. And the victim? Well. The more they digg, the more of a piece of work he is…
Andra delen i Sekelskiftesmorden. En historisk spänningsroman. Vilken underbar genre! Året är 1897, i Stockholm. Man får fortsätta följa dom 4 kvinnorna som man lärt känna i första boken. Som jag upplevde då var lite rörigt och som tog tid, så nu blev inte det ett problem. Kunde fånga upp handlingen på en gång. En underbar bok! Minst lika bra som första. Så fin berättelse just utifrån huvudkaraktärerna relation. Även i den här fortsätter jag fascineras av samhället under denna tid men också förfäras över kvinnors orättvisa och dom allmänna levnadsvillkoren. Usch för att leva på den tiden! Och i den här boken får vi veta mer om psykiatrin och mentalsjukhusen. Boken är inte helt förutsägbar och spänningen är ihållande.
Denna var snäppet bättre än den först boken. Eftersom läser får följa samma huvudkaraktärer som förra gången så var det lätt att ”köra igång” direkt. Även om detektivarbete kommer lite i skymundan ibland så är det just det jag gillar, att få ta del av hur karaktärerna och deras vänskap utvecklas. Som i förra boken är det en orättvisa (eller flera) som hamnar i fokus, lika sorgligt som sist.
En historisk roman med fokus på kvinnofrågor, en bok helt i min smak. Jag har dock inte riktigt landat i om jag tycker att kriminal-aspekten tillför eller inte… Men i stort är det en bok som berör och som än en gång gör en ödmjuk inför kvinnors kamp genom historien. Slutet tycker jag dock gick lite väl fort tyvärr.
Tycker den här serien är så mysig! Men likt första boken blir jag så irriterad och frustrerad över hur kvinnor har behandlats. I den här boken pratas det mycket om tvånginläggning på mentalsjukhus och hur kvinnors känslor ansågs som kroniska sjukdomar och under dom delarna blev jag ibland så arg på ”doktorn” att jag inte ville läsa mer, USCH!!!!!
Inte lika bra som den första boken men jag gillar den ändå! Framförallt var den svårare att komma in och den var lite segare än den första… Återigen märks det dock vilket otroligt arbete författaren lagt ner och jag imponeras över all research!
Inte lika mycket action som första boken men ändå bra. Hur det var vid den tiden i Sverige tycker jag är spännande att läsa om. Fredrika sköter sin uppgift väldigt bra trots motståndet för att hon är kvinna.
Läsvärd fortsättning av sekelskiftesmorden. Inte lika fängslande som första dock. Boken väljer mer att beskriva dåtiden och berättelsen blir underordnad, tyvärr. En historisk skildring av orättvisor och dåtidens maktmissbruk samt hierarkier. betyg: 2,5
Den var välskriven och ger en bra bild av livet i Stockholm vid sekelskiftet. Spännande och även otäck om hur kvinnor blev behandlade. Jag tycker dock att det blev för mycket beskrivningar som gjorde att lite av spänningen försvann. Nästan fyra får den av mig.
Jag skulle vilja ge den här boken två olika betyg.
Dels en solklar 5:a för all research och det sätt på vilket Wennstam lyfter fram flera av de sätt på vilka kvinnor varit utsatta genom tiderna.
Men också ett lägre betyg när det kommer till själva deckargåtan (som ändå känns sekundär i storyn) och till min ”enjoyment” som läsare. Dock handlar det inte om att boken på något sätt var dålig utan att jag hade en konstant domedagskänsla när jag läste den och vissa delar (med den förbannade ”doktorn”) trodde jag inte att jag skulle ta mig igenom. Vilket egentligen bara tyder på att Wennstam verkligen lyckats att förmedla hur jävligt det var.
Första boken lämnade mig med någon form av upplyft, hoppfull känsla, den här var betydligt tyngre och vissa delar kommer stanna kvar länge.
Som deckare kanske det är en 3:a men som historisk roman är det en 5:a. Önskar att Wennstam gör detta till en hel svit och att vi kan få följa kvinnor från olika samhällsklasser i Sverige vidare genom resten av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. (Eller varför inte, fram till nutid.)
Efter att ha läst dessa två böcker back-to-back känner jag nu hur en riktig reading slump tar sig form. Inget annat låter intressant. Vill ha nästa del NU, helst igår!