Gangsters: Roman

Gentlemen #2

by Klas Östergren

"För att återkomma till det som inträffade för tjugofem år sedan, när jag satt bakom fördragna gardiner en solig sommardag i en lägenhet på Hornsgatan i Stockholm, på kanten av en säng där en kvinna lagt sig tillrätta på ett sätt som i ett annat sammanhang kunde verka berättigat men som i det här fallet var förhastat. Det skedde i ett sovrum mot gården, med ljusa tapeter, en kakelugn, ett par kopparstick som beskrev scener ur Shakespearepjäser och en säng med hög gavel och knoppar i valnöt. Den kallades av någon anledning för Görings gamla."

Gangsters tar vid där Gentlemen slutar. Det blir en vindlande och svindlande berättelse om ett självbedrägeri som förenar och skiljer två människor åt, om ett ödesdigert möte i Wien och en plats i radioskugga, långt bortanför 3G-nät och kraftledningar, om illegala vapenaffärer och en ros som heter Fleur du mal och blommar rikligt och sent. En berättelse som tar oss från slutet på 70-talet fram till nuläget, tjugofem år senare, en ny situation där berättaren fått överblick och perspektiv på vad som egentligen har hänt. På så sätt fullbordas två historier om omöjliga människor, omöjlig kärlek och omöjlig sanning.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Scandinavian Literature, Novels, Sweden, Classics, Crime

439 pages, Hardcover

First published September 16, 2005

About the author

Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.

Member of the Swedish Academy between 2014-2018.

Author photo by Ulla Montan.

Reviews

[love frisell]

går fortfarande hårt
bättre än gentlemen
östergren ultras 2025

[Tora · Rating 3 out of 5]

Hahahaha hade nog varit ännu bättre om jag hade läst gentlemen men vem fan har tid…den var medryckande…det är en klassisk roman…enl min lärare på skrivarlinjen en ”inte sådana som skrivs längre” och ja, han har ju inte fel.
Ö-gren är skicklig i sitt berättande: hur han väver samman olika sekvenser till en helhet och hoppar i kronologin, men på nått sätt blir det ändå förståeligt…och svårt att inte sugas in i….han lyckas också hela tiden väva in nya berättelser i berättelsen och ja, vad ska man säga? Krävs ett otroligt hantverk för att lyckas med det.

[Alfred Martinsson · Rating 3 out of 5]

Mycket underlig läsupplevelse. Berättarglädjen som flödar fram så fantastiskt i Gentlemen är här utbytt mot en massa svårmodiga observationer om allt möjligt, inte minst den första romanens hela struktur och innehåll. Det är ett spännande grepp att använda, och Östergren gör det skickligare än de flesta, men det liksom klickar aldrig fullständigt.

Henry Morgan blir här helt nedmonterad, och det är givetvis Östergrens syfte med mycket av romanen. Samtidigt blir det för mig väldigt tydligt att Henry Morgan alltid var det bästa med Gentlemen. Snacket om vapenaffärer kunde man lätt roas åt, men det var Morgan som var den stora ljuspunkten, den stora drivkraften. När han så blir bortsjasad och sönderklippt blir det mycket tråkigare.

Karaktärerna som tar över har inte samma styrka. Förutom Maud kanske, hon är betydligt bättre gestaltad här än i Gentlemen. Sanningen är sorglig men ofrånkomlig: jag gillade alltid Henry Morgan mer än Klas Östergren.

[Ppeva · Rating 5 out of 5]

Az első kötet, a "Dzsentlemenek" után azonnal rávetettem magam a másodikra is, az első rész utolsó néhány oldalának köszönhetően, ahol tulajdonképpen megkérdőjeleződik az egész regény. Muszáj volt megtudnom, most akkor hogyan is volt „valójában”.

[Daniel · Rating 3 out of 5]

Det finns egentligen inget dåligt att säga om gangsters, Klas Östergren har utvecklat sitt språkbruk under de 25 år som passerat mellan böckerna. Detta till trots så är det något som saknas från romantiken och lekfullheten som återfinns i gentlemen.
Väl värd att läsa men kan vara bra att gå in med andra förväntningar.

[Jacob Granqvist · Rating 3 out of 5]

Tyvärr inte alls lika medryckande som Gentlemen. Många berättelser i boken hade i sig själva kunnat utgöra vackra noveller men helheten saknas, tycker jag. Viljan att komma vidare i handlingen gör också att man inte ger dessa bitar tillräcklig uppskattning när man läser. Inledning och avslut starka och vackra dock, och som alltid hos Östergren, ett mycket gemytligt språk. 150 sidor i mitten hade kunnat rivas ut till en egen bok som nog också den hade blivit populär.

[Linnéa Flink · Rating 2 out of 5]

#connysuger

[Disa Redell · Rating 4 out of 5]

Han är så skicklig? Hur gör han? Jag förstår inte?

[Oscar Samuelsson · Rating 2 out of 5]

Blev tokig av att läsa uppföljaren till den så himla bra boken Gentlemen. Gangsters var som en konstig dröm där det nästan går som man vill, men inget någonsin händer. Det som var så bra i Gentlemen (härliga miljöer, härliga personbeskrivningar, kul handling) ersattes med en relativt ointressant handling och tråkiga personer.

[Joakim Tornberg · Rating 1 out of 5]

Östergrens föregående bok Gentlemen var skriven med en fantastisk svenska med beskrivningar och ordval som gång på gång fick mig att pausa en stund bara för att uppskatta språket. Karaktärerna var distinkta och intressanta även om handlingen ibland saknade spänning i mitt tycke.
Uppföljaren Gangsters öppnar starkt med ett kapitel som gör att man ser första boken i nya dager och gör faktiskt att jag uppskattade första boken mer bara för att jag nu förstod mer om vad som faktiskt hänt i första boken.
Efter detta kapitel så går det tyvärr rakt utför och storyn blir långtradig och även karaktärerna och språket blir gråa på ett sätt som gör att jag undrar om det verkligen är samma författare som gjorde Gentlemen.
Gangsters är en stor besvikelse och jag gav upp lite efter 2/3 av boken.

[Robin Dronsfield · Rating 3 out of 5]

Stark trea. Boken har sin styrka i det nya ljus den kastar på ’Gentlemen’, samt i vissa karaktärer; Maud, Envoyén och författaren själv som man lär känna bättre i Gangsters. Men den stora intrigen bleknar, jag funderar på varför, kanske är det för att Conny återberättar, kanske hade den varit bättre om man fått följa den närmre. Kanske hade det blivit bättre om Conny fick mer plats; han känns som en krystad karaktär som kilas in för att ge plats åt storyn.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Berättelsen om Henry plockas upp igen, eller vad som finns kvar i kölvattnet, jaget som möter Maud och inleder en livslång kärlekshistoria, som de aldrig riktigt vågar leva i och med fullt ut, eftersom Henry finns där som "den tredje". De konspiratoriska trådarna plockas givetvis också upp, och får en oförutsedd fortsättning av en slags slump, eller är det slump? och Connys berättelse tar också stor plats här. Bitvis påminner det mig om Ajvide Lindqvists skräckelscener, och några delar var rentav sagoaktiga, poetiska och filosofiska, alltmedan det som rör konspirationerna och dess konsekvenser inte riktigt intresserar mig, mer så relationerna, det existentiella. Men det finns mycket att hämta för olika sorters läsare här, och metamotivet tycker jag förstås också om.
Lyssnat, men äger också en fysisk som jag tog fram ur bokhyllan och tycks ha förlagt på samma sätt som Mauds resebroschyrer. Eller har boken blivit avlägsnad av någon envoyé, månne?

[Johan Frick · Rating 3 out of 5]

En efterlängtad uppföljare till Gentlemen, verkligen litterär kvalité, men den där vapenaffären blir lite tröttsam. Allt känns en smula utsträckt, till och med de lysande porträtten av Conny eller Envoyén, som verkligen fastnade hos mig.

Jag har förstått att många håller Gangsters högre än Gentlemen. Visst är den en fulländad uppföljare, men jag är som antytts böjd att anmäla avvikande uppfattning på den punkten.

[Josefin · Rating 5 out of 5]

bäst av sommarläsningen hittills! lustig läsupplevelse eftersom jag läste denna innan gentlemen och det gjorde hela läsningen till ett långt mysterium att lösa, vilket tack vara klas fantastiska berättarförmåga och imponerande val av disposition lyckades.

[Lale Svensson · Rating 3 out of 5]

Stark trea. Han är en mästare på berättelser och sidoberättelser som leder till små ledtrådar som leder till huvudberättelsen.

[Erik Olsson · Rating 4 out of 5]

Klass är så galet meta

[Maria · Rating 3 out of 5]

3.5

[Niklas · Rating 4 out of 5]

Jag känner mig nära Östergrens huvudkaraktär i hans uppenbara handfallenhet inför att livet tuffar på och att han inte vet riktigt vad han ska göra med det faktumet. Detta medan han inte är helt hopplös utan verkar trivas med sitt eget agerande hyggligt, och när han inte gör det så kan han förlåta sig själv. Det finns en melankoli i hans sätt att se på världen, tiden och det som händer honom och han accepterar denna melankoli och låter den bli en grundpremiss för hur han lever sitt liv. Jag relaterar till det.

Gangsters både utforskade teman jag ville se mer av i Gentlemen och backade undan från att låta huvudkaraktären vara i fokus. Jag tyckte så mycket om skildringen av relationen mellan Maud och protagonisten och hade nästan önskat att jag hade fått läsa mer av den, även om den tog upp mycket plats i historien. Vad jag stör mig på är kanske att deras relation fick mindre textmassa (trots att storyn i sig var så betydelsefull att den tog upp plats på det viset) än stories som jag varken kände mig speciellt engagerad i eller speciellt intresserad av överhuvudtaget. Visserligen var det väl en del av behållningen med Gentlemen, att man bara släpades med genom en berättelse där det "oviktiga" fick gestalta hur livet (lol) bara sker med en massa skit på vägen och att det som spelar någon roll är ens konstans/narrativ som man har med sig i huvudet. Men det råkade väl bara vara så att skiten som hände under tiden i Gangsters inte engagerade mig lika mycket.

Dock: fan vad vackert och äkta och sorgligt det blir när Östergren släpper på "skiten som händer" och gör sig sårbar genom att skriva melankolin rakt ut, helt rent. Det är en melankoli som skär i mig och som känns så nära.

Precis som alltid när jag fastnat mitt i en bok och låtit den ligga på nattduksbordet i nån månad så undrar jag hur den hade känts om jag hade kommit igenom hela på en gång. Det drog ner betyget nu att jag tröttnade på den och lät den ligga. Östergren har dessutom ett så vackert språk att han verkar ha förstått det själv och snubblar ibland in i passager av självupptaget svamlande om något som åtminstone jag har svårt att relatera till. Svag fyra.

"Jag iakttog Maud noga när det hände, för att kolla om hon var med. Hon log. Hon låg fortfarande blick stilla, men hon log. Hon var borta, men inte alldeles oåtkomlig - där, i den där övergången när orgeln kommer in, var vi tillsammans, i backbeat, downbeat eller vilket jävla beat som helst.
Det blev vår sista lyckliga stund tillsammans.
När låten var slut tog jag en filt och lade över henne. Sedan gick jag ut i köket och plockade undan, drack upp resten av vinet och såg på mina rosor stå ouppackade i ett hörn. Jag tog av pappret, skar av stjälkarna och satte dem i en vas på det avdukade bordet.
Det var precis som det kunde ha blivit."
s 394-395

[Johan Birath · Rating 4 out of 5]

Inte vad jag hände tänkt mig efter ha läst första boken!

[Anders Demitz-Helin · Rating 4 out of 5]

A re-read of one unique swedish male writer. One among very very very few in the last 100 yrs or so. The first part came 1980, this second 2005 and the third part has just entered the market. So, it was to refresh memory before the last part. I ended up giving the second part one more star. It made me so happy reading his beautiful prose. But I'm still disapointed in Conny. What a stupid man!

[Anna-Karin Rosvall · Rating 3 out of 5]

Så svår bok. Älskade Gentlemen men den här var svårare. Svårare att komma in i, svårare att ta sig igenom - ville ge upp många gånger. Tycker om greppet och att allt i Gentlemen omkullkastas. Älskar berättandet och de sista delarna. Men mitten, det var så otroligt jobbigt och trist. Måste nog vänta ett tag innan jag orkar läsa del tre, Renegater.

[Patrik Hallberg · Rating 4 out of 5]

The follow-up to Gentlemen 25 years later is such a great novel. It's like life nothing really happens, it's mostly depictions of life and then something happens. This book reminded me of Paul Auster's way of writing complex novels grand in scope and where random events drive the story forward. Both authors also like to include themselves in the novel as fictional characters a kind of metawriting. Gangsters is grandiose in it's scope and a quite complex novel, not like Gravity's Rainbow by Pynchon, but not an easy read. Östergren's prose is beautiful and he spends more time building characters and describing relations instead of focusing on action like Graham Green. To many this makes the book slow, and to some extent it is. As I said I found this book much more like life it lingers on. The entire first section of the book is the fictional version of Klas (the author) and Maud spending time in Göring's bed talking about Gentlemen. Then comes the Gangster part that takes ous from the 1970s up to 2005. The main characters are the same Klas, Henry, Leo, Maud and Sterner, plus Erling or "Envoyén" and Conny. The ending that involves Erling and Klas and a rose called Fleur du mal and acts as some sort of capitulation from Klas side, and I guess you could see the rose also as a symbol for the political Sweden being social-democratic a "sosseros"...

[Linnea Gelland · Rating 2 out of 5]

Plötsligt händer det - som den där reklamen påstår. Fast i det här fallet ska det nog snarare vara "plötsligt händer något". Och däremellan ingenting alls. Boken är som en enda lång epilog till Gentlemen, eller som en prolog till något man inte har fått läsa. Trots att handlingen sträcker sig över flera årtionden, lyckas Östergren med det nästan mästerliga konststycket att skildra ett absolut stillestånd. Ett vakuum av intighet. En utdragen likgiltighet inför hela händelseförloppet, vilket huvudpersonen egentligen bara observerar utan att på minsta vis påverka.

Ibland glimrar det till i en beskrivning av den alltslukande soffan Molok, eller den äckligt rysningsframkallande skildringen av "Påven". Envoyén får mig att huttra i sin simpla ingengörsgestalt och förrädiska vältalighet, och hans avlämnande av rosen, blir en av berättelsens höjdpunkter.

Men det kunde ha fått vara just bara så. Det finns en spännande historia under alla lager av text, det är jag nästan säker på. Synd att ingen skalade fram den.

[Artem Sokolov · Rating 3 out of 5]

Att skriva en recension om denna bok utan att inkludera ordet lugubert vore en synd, så där har du det Klas. Direkt i första meningen från mig till dig om du någonsin skulle få för dig att läsa detta.

Innan jag läste denna bok så skummade jag igenom några recensioner och den gemensamma nämnaren för dessa var att påpeka hur författaren har åldrats, blivit mer mogen, livserfaren, etc. vid denna comeback. Jag måste hålla med om detta, berättelsen har fått en helt annan tyngd, det exotiska har ersatts med det vardagliga och blir därmed mer påtagligt. Det här sker dock på både gott och ont, då denna bok saknar samma spänning och underhållning som den första men istället har stunder som fick mig att gråta.

Den här boken (och den Östergrenska stilen överlag) är också ett praktexempel på hermeneutik, dvs. att vi ständigt omtolklar och skapar nya uppfattningar av helheten när ny information tillkommer och detta är kanske mitt största problem med den här boken.

Föregångaren Gentlemen, finns med i denna berättelse och när den fiktive Klas, 25 år senare, berättar om dess tillkomst så raseras alla föreställningar av de karaktärer, händelser och sådant som jag älskade med den första boken, bort totalt. Det blir nästan lite meta i viss bemärkelse.

Så läs denna uppföljare på eget bevåg.

[Anneli Waara · Rating 4 out of 5]

En härlig skröna! Med sprudlande berättarglädje för oss Östergren tillbaka till storyn och huvudpersonerna i ”gentlemen”. Då var det 70/80-tal, nu början av 2000-talet med återblickar. Vi möter alltså dem alla igen 20 år senare i livet och får vissa saker förklarade som hände då. Och det som händer nu är en fortsättning på då, med gastkramande äventyr där man aldrig är säker på vart historien tar vägen. Alla karaktärer är lite lost med mänskliga med fel och brister och kombinerat med att saker bara händer och dagar går får man återigen intryck av att det är självupplevt. Författaren står också själv i centrum och hur denna och förra boken blir till är en del av storyn. Liksom frågan om vad man kan/får avslöja av verkligheten i sina romaner. Det är snårigt, smart och underhållande. Till synes irrelevanta små sidohistorier tillför till helheten och autenticiteten.

[Isak Murén · Rating 3 out of 5]

Jag fascinerades otroligt mycket av "Gentlemen" och hade därför höga förväntingar på uppföljaren. Den berättarglädje och "skrönigheten" som kännetecknar Gentlemen finns även i Gangsters, men jag tycker inte att den når till samma höjder. De första 150 sidorna är egentligen en epilog till Gentlemen där det inte händer så mycket, mer än kära återseenden av Henry Morgan med flera. Det brakar till lite en bit in i boken, då det händer grejer, men så mycket mer är det tyvärr inte. Det puttrar mest på. Bäst med boken är, likt Gentlemen, stämningsbyggandet och gestaltningen.

[Lord Ulf Skei · Rating 5 out of 5]

This masterpiece I found at a trainstation. Having previously read Gentlemen, I suspected it might just be up my alley. It was. Charmingly witty within its sinister playfulness it captured me from page one to the bitter end. A superb scribe and an imagination of the extreme. If you haven’t yet read it, do so. You’ll be sorry if you don’t. If you love the absurd, which I do, you will fall for it. Definitely.

[David Peterson · Rating 4 out of 5]

Samma bild av “Gangsters” som av “Gentlemen”. Dumt att se tv-serien innan. Östergrens bilder är så precist beskrivna att de borde kunna skapa egna rum men Marcimains film är redan där. Det är synd för jag tror verkligen att jag hade tyckt mycket om böckerna annars, kanske blir det en hyllning av den ofilmatiserade “Renegater.”

[Erik Wallmark · Rating 4 out of 5]

Finns nog få romanförfattare i Sverige idag med lika precist och sjungande språk som KÖ. Många här beskrev denna uppföljare som seg, men det är ju nästan motsatsen. Intrigen är väl snarare vänd inåt i denna bok, mot korruptionen och mörkret och sorgen. Och det är såklart lysande, om än på ett annat sätt än Gentlemen.

[Stina · Rating 2 out of 5]

Snäppet under Gentlemen i intresseväckning. Denna var mycket svårare att ta sig igenom, då det är mycket metahandling som utgår från hur Gentlemen skrevs. Jag hade svårt att förstå vissa karaktärer och till viss del de biografiska dragen då jag inte är så insatt i Östergrens liv. Nåja, sambon har slagit fast att Renegater är mycket bättre så jag ser fram emot det!