Ironi för änglar är kanske en poetik. Med hjälp av krängande dagboksdikter, mordiska noveller refuserade av mobilföretag, självhatiska bikter förklädda till skrivtips, narrande dagsverser som accelerationistiska vedträn i olika poesidebatter och ren och skär kärlek till språket målar Ironi för änglar upp en lika splittrad som marterad poetik. Noveller, dikter, alt lit-essäer, cancerogen bloggprosa - Ironi för änglar är lika mycket retrospektiv svanesång som ett manifest för en ny litteratur. Ett prenatalt självmordsbrev, ett uppsamlingshat, ett digitalt spöke, emogonzo.
Ironi för änglar, aska och jag hoppas den aldrig översätts, Irony for Angels klingar inte alls lika bra. Det förklarar (läs; förlorar) sin enda men eviga charm, ta inte det ifrån dem. Han bad om det själv, men, ja ! Ironi för änglar är minst sagt ojämn. Elis Monteverde Burreaus poesi borde eka i kyrkor, här är ett litet skämt btw, pretentiös, moi? Det finns inga tydliga citattecken i den här texten, föreställ er att allt är skrivet av mig. Vita bokomslag blir lätt smutsiga, det gör inget det är charmigt, som vita sneakers. Please don't kill me men jag började äta kött igen för något år sen, vem bryr sig!? Let them eat cake!! Någon skrev i en recension att del 2 av Ironin kunde strykas, ja såklart halva boken kan strykas, men då förlorar texten sin poäng? Och då får ni aldrig läsa om tapas resturangen, du får aldrig skrämmas av Elis karisma. Att borsta tänderna är ingen ritual, att konsumera, få ångest och sen konsumera igen är en alldeles särskild ritual jag gör alldeles för mig själv. Till Elis med kärlek, respekt och beundran. Bitvis är den 5/5, i sin helhet är den helt okej, men jag gissar att det är precis vad han har velat uppnå. Follow your dreams !!
Jag följer Elis Monteverde Burreau på Instagram och finner stort nöje i hans uppdateringar. Även när jag läser Ironi för änglar fnissar jag till, det är ofta roligt.
Men det är något mer texterna som känns precis som att spendera en timme med att scrolla. Tiden går, efteråt minns jag knappt vad jag läst och det känns inte särskilt meningsfullt.
Antingen så är jag ingen ängel, eller så klarar jag inte ironi (men jag är ju sjuttiotalist, så det vore otroligt). Det här är inte för mig, annat än in små, små doser. Skumläser man jättesnabbt funkar det.