What do you think?
Rate this book
Stadserien (City novels) #5
Stad i världen
Femte och avslutande delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad.
305 pages, Paperback
First published January 1, 1968
43 people are currently reading
993 people want to read
About the author
Per Anders Fogelström
58 books105 followersPer Anders Fogelström was among the leading figures in modern Swedish literature. He spent his whole life in Stockholm, and the most famous of his many works is a series of novels set in the city he dearly loved.
Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.
The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.
Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.
The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 80 reviews
July 10, 2018
Stockholm in the world!
The years between 1945 and 1968 mark the end of Fågelström's century of exploring the growth of Stockholm. I thought I would lose interest at some point, grow tired of following one street after the other filling with cars, modern stores and offices. I thought it would annoy me to see the next generation of protagonists work to reach a slightly higher living standard while sacrificing personal happiness and individuality.
Well, I didn't. This is the first time in at least two decades that I have completed a novel series in five volumes, sadly reflecting on the fact that we don't have any writer to continue where Fågelström left Stockholm in the 1960s. Who can combine a family saga with moving, living characters, stretching over four or five generations, with architectural, political, social and economic understanding? Who can see the big picture and the unique person? Who is both analytical and compassionate?
The city had grown like a tree, the author muses, adding one ring every year, each telling the story of a new generation and its needs. After the second world war, something changed forever though. Nazism, he calls it. Even if the movement itself and its power centre in Germany had been fought, something of the method stayed in the minds of people. Its poison remained: the hatred, the violence, the exclusive protectionism of the own kind against all others. With the modern communication and transportation systems, Stockholm opened up to foreigners. And to racism. Not excessively poor themselves anymore, Stockholmers learned to hate those who came to Sweden for a better life. Us first! Solidarity in poverty had vanished.
Another feature of new Stockholm is the industrialised building business that sees the city as a collection of consumption goods to be thrown away when they are not needed anymore. Whole areas are destroyed to make place for the skyscrapers that symbolise growth and wealth, but also pollution, isolation and functionality. Quantity tops quality in the modern mind.
But Stockholm is objectively wealthy, healthy, prosperous compared to other parts of the world. What did Stockholm do well where others failed? The author lets his protagonists speak for a development that scraps mercy and charity in the old Christian sense, and introduces social justice as a new, fair and validating system. If poor and uneducated people have to rely on the "goodness" of charitable, well-off citizens who want to set their record with god straight, they can never fully trust that they will keep their status quo. It can be taken away at a whim. They also learn to flatter and bow to bullies in order to survive, and to adapt to specific moral codes in order to receive what they need to survive. Charity is not free.
In a modern democratic system, the state provides the security network that entitles all citizens to basic support, and that makes the difference. Justice, not charity, made Sweden a wealthy and functioning country.
Let's not forget that in times of stress!
The years between 1945 and 1968 mark the end of Fågelström's century of exploring the growth of Stockholm. I thought I would lose interest at some point, grow tired of following one street after the other filling with cars, modern stores and offices. I thought it would annoy me to see the next generation of protagonists work to reach a slightly higher living standard while sacrificing personal happiness and individuality.
Well, I didn't. This is the first time in at least two decades that I have completed a novel series in five volumes, sadly reflecting on the fact that we don't have any writer to continue where Fågelström left Stockholm in the 1960s. Who can combine a family saga with moving, living characters, stretching over four or five generations, with architectural, political, social and economic understanding? Who can see the big picture and the unique person? Who is both analytical and compassionate?
The city had grown like a tree, the author muses, adding one ring every year, each telling the story of a new generation and its needs. After the second world war, something changed forever though. Nazism, he calls it. Even if the movement itself and its power centre in Germany had been fought, something of the method stayed in the minds of people. Its poison remained: the hatred, the violence, the exclusive protectionism of the own kind against all others. With the modern communication and transportation systems, Stockholm opened up to foreigners. And to racism. Not excessively poor themselves anymore, Stockholmers learned to hate those who came to Sweden for a better life. Us first! Solidarity in poverty had vanished.
Another feature of new Stockholm is the industrialised building business that sees the city as a collection of consumption goods to be thrown away when they are not needed anymore. Whole areas are destroyed to make place for the skyscrapers that symbolise growth and wealth, but also pollution, isolation and functionality. Quantity tops quality in the modern mind.
But Stockholm is objectively wealthy, healthy, prosperous compared to other parts of the world. What did Stockholm do well where others failed? The author lets his protagonists speak for a development that scraps mercy and charity in the old Christian sense, and introduces social justice as a new, fair and validating system. If poor and uneducated people have to rely on the "goodness" of charitable, well-off citizens who want to set their record with god straight, they can never fully trust that they will keep their status quo. It can be taken away at a whim. They also learn to flatter and bow to bullies in order to survive, and to adapt to specific moral codes in order to receive what they need to survive. Charity is not free.
In a modern democratic system, the state provides the security network that entitles all citizens to basic support, and that makes the difference. Justice, not charity, made Sweden a wealthy and functioning country.
Let's not forget that in times of stress!
January 23, 2015
As soon as I put "Stad i världen" down, I felt like picking "Mina drömmars stad" up and start all over again. This series is such a well written, well researched, outstanding collection of books. I find myself grateful and privileged to live in the times I do, and proud of how far we as a society has come. While our times are not without woes, the first two books of this series is the ultimate cure for today’s widespread disappointment from high expectations.
This final book deals with the conclusion and end of several lives, most notably Emilie, whom we’ve followed from the cradle to the grave. As the only character present in all the books, she presents herself as the series uniting force. Although childless, she becomes the centre of not only her own family, but also the descendants of her former housemate Bärta.
Fogelström portrays all aspects of what a good life means. He presents the outcome and consequences of different life choices and destinies, without judgment. In fact he often hints that material wealth, successful careers and playing by the rules not necessarily equals happiness.
The character David Berg, who is a layabout drunk, unable to hold down any kind of job, who neglected his children, often comes off as the most content person of the story. Although unsympathetic and loyal to only himself, he expects nothing of life or others. While sometimes regretful about his wrong doings, he did what he felt necessary, and only wants a café to dwell in and the occasional binge.
This in contrast to Elisabet, the daughter of Jenny, who despite working herself up to lower middle-class, educated, well-read, materially well off, with a loving and very understanding husband, seems utterly unable to enjoy it. She constantly feels she’s being mistreated and discriminated. Often, like David, only loyal to herself and only aware of her own needs and wants – unable to distinguish between needs and wants, identifying everything as needs.
The series is full of complex characters and relationships, often highlighting our collective habit of justifying our choices by looking down on and degrade the choices of others. But also how we tend to idolize the life of those we perceive as successful, neglecting its drawbacks and their sacrifices to achieve it.
One more historical aspect, which was more or less contemporary when the book was written, is the construction of the self-contained high-rise suburbs around Stockholm during the 1950s and 60s. While many politicians of the time believed this to be the future, and it must have felt very modern back then, I sense Fogelström was no fan. The only character that seems to think the suburbs are a good idea is Erik Karge, who is a very idealistic left-wing politician, as it happens.
To show the social change and reform, Fogelström is almost patronisingly obvious in the stories two Hennings. Henning the elder arrives in Stockholm with nothing in the 1860s. He lives large parts of his life in appalling quarters. Starvation and malnourishment is always present. He is uneducated, can barely read, and after his arrival he never leaves the city. He dies far too young, after wearing his body down working the docks. A hundred years later, his great-grandson Henning the younger is an educated man, a journalist. He has travelled all over post-war Europe as a reporter. He has everything he needs and has never had to starve once in his life.
An almost unbelievable difference.
This final book deals with the conclusion and end of several lives, most notably Emilie, whom we’ve followed from the cradle to the grave. As the only character present in all the books, she presents herself as the series uniting force. Although childless, she becomes the centre of not only her own family, but also the descendants of her former housemate Bärta.
Fogelström portrays all aspects of what a good life means. He presents the outcome and consequences of different life choices and destinies, without judgment. In fact he often hints that material wealth, successful careers and playing by the rules not necessarily equals happiness.
The character David Berg, who is a layabout drunk, unable to hold down any kind of job, who neglected his children, often comes off as the most content person of the story. Although unsympathetic and loyal to only himself, he expects nothing of life or others. While sometimes regretful about his wrong doings, he did what he felt necessary, and only wants a café to dwell in and the occasional binge.
This in contrast to Elisabet, the daughter of Jenny, who despite working herself up to lower middle-class, educated, well-read, materially well off, with a loving and very understanding husband, seems utterly unable to enjoy it. She constantly feels she’s being mistreated and discriminated. Often, like David, only loyal to herself and only aware of her own needs and wants – unable to distinguish between needs and wants, identifying everything as needs.
The series is full of complex characters and relationships, often highlighting our collective habit of justifying our choices by looking down on and degrade the choices of others. But also how we tend to idolize the life of those we perceive as successful, neglecting its drawbacks and their sacrifices to achieve it.
One more historical aspect, which was more or less contemporary when the book was written, is the construction of the self-contained high-rise suburbs around Stockholm during the 1950s and 60s. While many politicians of the time believed this to be the future, and it must have felt very modern back then, I sense Fogelström was no fan. The only character that seems to think the suburbs are a good idea is Erik Karge, who is a very idealistic left-wing politician, as it happens.
To show the social change and reform, Fogelström is almost patronisingly obvious in the stories two Hennings. Henning the elder arrives in Stockholm with nothing in the 1860s. He lives large parts of his life in appalling quarters. Starvation and malnourishment is always present. He is uneducated, can barely read, and after his arrival he never leaves the city. He dies far too young, after wearing his body down working the docks. A hundred years later, his great-grandson Henning the younger is an educated man, a journalist. He has travelled all over post-war Europe as a reporter. He has everything he needs and has never had to starve once in his life.
An almost unbelievable difference.
May 16, 2018
Lång recension och tankar om Stadserien:
Det finns böcker som är fantastiska, som sätter sig kvar, som man älskar, som är en riktig fullträff, 5/5, hole-in-one, en riktig bra bowling strike liksom.
Och så finns det böcker som Stadserien. Böcker vars storhet inte får plats på en skala, böcker det känns fånigt att ge en 5/5, för de är så mycket mer. Förtjänar mycket mer. Böcker vilka upplevs som de skrivits med en helt ny dimension av ord.
Det är inte bara språket. Det är inte bara karaktärerna, deras utveckling och händelseförloppet. Det är så mycket mer.
En familj och hundra år.
Henning Nilsson, som kommer till Stockholm som femtonåring och dör vid trettiofem för att han slitit ihjäl sig som hamnarbetare. En ung man vars kropp tvingats åldras snabbt, så att han blev en utsliten gubbe.
Henning, vars äldsta dotter Emelie blev åttiofem år. Emelie som växte upp i ett urfattigt hem med knappt om mat på bordet. Emelie som fick pension, fast anställning. Bra lön.
Hennings enda son, Olof. Olof med konstnärsådra som dog, alldeles för ung, och vars barnbarn många årtionden senare kunde läsa i skolan och bli journalist.
Utfattiga barn som svalt. Som fick bli riksdagsmän. Som fick öppna företag. Som gjorde klassresor. Som inte gjorde klassresor med fick det bra ändå. Man får följa med på allting. Nästan så att man växer med dem, får perspektiv, saknar när de försvinner, gråter när deras liv avslutas orättvist. Jag lär mig så mycket och har aldrig förstått vikten av att prata om det gamla förrän jag läst den här serien. Och då är jag ändå sedan innan väldigt intresserad av den här epoken.
Stadserien är inte bara en familjekrönika. Den är så mycket mer. Det är en historia över den socialdemokratiska revolutionen, arbetarklassens framgång. Vi får följa med genom storstrejker, genom första maj-tåg, genom krig, genom skottlossningen i Ådalen. Kungar och stadsministrar byts ut, folkhemmet uppförs. Människor emigrerar till Amerika under de svåra åren.
En stad byggs och utvecklas.
Det snickarnas ihop hus hus hus lägenheter stora små. Det rivs och byggs och det är en stad i utveckling. Ett samhälle i utveckling. Ett Stockholm i utveckling. Ett Sverige i utveckling.
Per Anders Fogelströms fantastiska böcker om Stockholm är det absolut finaste och mest välarbetade jag läst under många många år, kanske till och med någonsin.
Min mormor pratar mycket om nittonhundratalets arbetarrörelser. Hon har förklarat socialdemokratiska ledare och stadsministrar för mig sedan jag var gammal nog att förstå. Hennes bokhylla är full av röd litteratur. Stadserien är hennes favoritböcker. Det är mina med nu. Jag är så otroligt tacksam att hon fick mig att läsa dessa medan hon fortfarande lever. Så vi kan prata om dem. Så hon kan berätta om sitt liv.
Det finns böcker som är fantastiska, som sätter sig kvar, som man älskar, som är en riktig fullträff, 5/5, hole-in-one, en riktig bra bowling strike liksom.
Och så finns det böcker som Stadserien. Där 5/5 inte är nog. För det är så mycket mer, så mycket djupare, längre inrotat. Eftersom det är böcker, som kommer bli omlästa många gånger under en livstid och aldrig sluta älskas.
Det finns böcker som är fantastiska, som sätter sig kvar, som man älskar, som är en riktig fullträff, 5/5, hole-in-one, en riktig bra bowling strike liksom.
Och så finns det böcker som Stadserien. Böcker vars storhet inte får plats på en skala, böcker det känns fånigt att ge en 5/5, för de är så mycket mer. Förtjänar mycket mer. Böcker vilka upplevs som de skrivits med en helt ny dimension av ord.
Det är inte bara språket. Det är inte bara karaktärerna, deras utveckling och händelseförloppet. Det är så mycket mer.
En familj och hundra år.
Henning Nilsson, som kommer till Stockholm som femtonåring och dör vid trettiofem för att han slitit ihjäl sig som hamnarbetare. En ung man vars kropp tvingats åldras snabbt, så att han blev en utsliten gubbe.
Henning, vars äldsta dotter Emelie blev åttiofem år. Emelie som växte upp i ett urfattigt hem med knappt om mat på bordet. Emelie som fick pension, fast anställning. Bra lön.
Hennings enda son, Olof. Olof med konstnärsådra som dog, alldeles för ung, och vars barnbarn många årtionden senare kunde läsa i skolan och bli journalist.
Utfattiga barn som svalt. Som fick bli riksdagsmän. Som fick öppna företag. Som gjorde klassresor. Som inte gjorde klassresor med fick det bra ändå. Man får följa med på allting. Nästan så att man växer med dem, får perspektiv, saknar när de försvinner, gråter när deras liv avslutas orättvist. Jag lär mig så mycket och har aldrig förstått vikten av att prata om det gamla förrän jag läst den här serien. Och då är jag ändå sedan innan väldigt intresserad av den här epoken.
Stadserien är inte bara en familjekrönika. Den är så mycket mer. Det är en historia över den socialdemokratiska revolutionen, arbetarklassens framgång. Vi får följa med genom storstrejker, genom första maj-tåg, genom krig, genom skottlossningen i Ådalen. Kungar och stadsministrar byts ut, folkhemmet uppförs. Människor emigrerar till Amerika under de svåra åren.
En stad byggs och utvecklas.
Det snickarnas ihop hus hus hus lägenheter stora små. Det rivs och byggs och det är en stad i utveckling. Ett samhälle i utveckling. Ett Stockholm i utveckling. Ett Sverige i utveckling.
Per Anders Fogelströms fantastiska böcker om Stockholm är det absolut finaste och mest välarbetade jag läst under många många år, kanske till och med någonsin.
Min mormor pratar mycket om nittonhundratalets arbetarrörelser. Hon har förklarat socialdemokratiska ledare och stadsministrar för mig sedan jag var gammal nog att förstå. Hennes bokhylla är full av röd litteratur. Stadserien är hennes favoritböcker. Det är mina med nu. Jag är så otroligt tacksam att hon fick mig att läsa dessa medan hon fortfarande lever. Så vi kan prata om dem. Så hon kan berätta om sitt liv.
Det finns böcker som är fantastiska, som sätter sig kvar, som man älskar, som är en riktig fullträff, 5/5, hole-in-one, en riktig bra bowling strike liksom.
Och så finns det böcker som Stadserien. Där 5/5 inte är nog. För det är så mycket mer, så mycket djupare, längre inrotat. Eftersom det är böcker, som kommer bli omlästa många gånger under en livstid och aldrig sluta älskas.
This entire review has been hidden because of spoilers.
August 13, 2017
My rapper name is Young Per Anders Fogelström.
February 29, 2020
Det är tomt nu!!
December 22, 2020
Nu får de vara nog, kan meddela att jag mest kämpade på för att ha läst hela serien. Skönt att den är över! Men det var bra!
September 6, 2024
Jag älskar hela den här serien, och jag har njutit av nästan varenda sida i detta mäktiga epos över både Stockholm - en stad som Fogelström måste ha älskat djupt - och de personer som vi får möta i böckerna. Jag kan inte säga annat än att jag grät en skvätt när jag läste de sista sidorna. Jag tänker, såklart, på min egen släkts historia - och då framför allt på min morfar och mormor där båda kom från arbetarklassen. På morfar som blev ombudsman för Byggnads och på min mamma och morbror som tillhörde den generation som fick möjlighet att läsa på universitetet. De har beröringspunkter med så många av karaktärerna i den här serien - Stockholm må vara Stockholm men det som Fogelström beskriver i den här serien skedde också på ställen som Ronneby, Karlskrona, Malmö och massor av andra ställen. Det blir såklart djupt berörande att läsa om hur Emelie hon återgav en av talarna på arbetarnas högtidsdag beskriva första maj som "arbetarnas löftesrika, gryende vårmorgon" eller den ojämlikhet och det klassamhälle som fanns då forfarande finns. Vi borde bekämpa det mycket hårdare, och med större värdighet än som sker idag. Allt annat är ett svek mot Henning och Lotten och deras efterlevande.
December 25, 2018
Jag tycker inte att det blir så trovärdigt när PAF skriver om kvinnor och om kriminella och missbrukare. Blir ganska platt och tyvärr lite mycket av detta i boken på bekostnad av berättande om samhällsutveckling.
June 14, 2021
Den här bokserien har varit en enastående upplevelse, jag vill rekommendera till alla (och särskilt till alla stockholmare) att läsa den.
February 20, 2022
Den här avslutande delen är också den del som jag känner minst för. De karaktärer jag tyckt mest om i serien har antingen blivit så gamla att de för en tynande tillvaro eller så har de redan dött. Så måste det förstås bli i en serie som spänner över 100 år. Det känns på många sätt under läsningen att det här är sista delen och att det är dags att ta farväl, men samhällets utveckling kan ingen stoppa. Den är en fortsatt kraft även i denna bok och utgör nästa ett eget väsen serien igenom.
June 8, 2022
Fantastiska skildringar av Stockholm och väldigt fint skriven!
July 19, 2025
Gillade hela bokserien mycket!
August 25, 2023
Eh ah den var bra. Kul o se hur allt slutade även fast det var vissa saker som jag var besviken över
March 18, 2022
Fantastisk serie! Njuter av att tänka på karaktärerna, och vill inte gå in i något nytt på ett tag. Bra hela vägen igenom, och så intressant att få läsa om både Stockholm och Sveriges utväg!
July 20, 2020
Sista delen av Stad-serien, och på ett sätt blir det här en återblick på alla fem böckerna. Resan är hisnande, från den fattiga kåkstad Henning kommer till 1860, till den moderna stad 1968 där min mamma lever, ett år gammal. En stad som nu är så välmående att det finns plats för tankar, sympatier, medvetenhet kring resten av världen. "Stad i världen" - vilken perfekt titel.
Lite tycker jag dock den har förlorat sin tand. Till viss del förstås för att tragiken rinner undan med fattigdomen, men också för att vi har så många karaktärer nu, och så lång tid att spänna över. Nedslagen blir så få, så glesa. Vi får inte lära känna de nya aktörerna så väl, inte på samma sätt som vi klamrar oss fast vid Emelie, berättelsens kärna. De andra springer liksom iväg utan oss, lite på samma sätt som de springer iväg utan Emelie som sitter kvar på sin stol och tänker tillbaka, precis som vi.
Jag såg någon påpeka att förra boken missade ett så fantastiskt tillfälle att låta någon av karaktärerna vara nazist, under andra världskriget. Men här kommer de, inte nazisterna kanske, men sverigedemokraterna i form av Elisabet och Olle. "Jag först"-protektionisterna. Men också en klyvning i arbetarrörelsen, i de som vill främja arbetarna här hemma och de som ser sig om ut i världen. En konflikt vi kan se fortfarande.
Överlag, en himlastormande läsupplevelse.
Lite tycker jag dock den har förlorat sin tand. Till viss del förstås för att tragiken rinner undan med fattigdomen, men också för att vi har så många karaktärer nu, och så lång tid att spänna över. Nedslagen blir så få, så glesa. Vi får inte lära känna de nya aktörerna så väl, inte på samma sätt som vi klamrar oss fast vid Emelie, berättelsens kärna. De andra springer liksom iväg utan oss, lite på samma sätt som de springer iväg utan Emelie som sitter kvar på sin stol och tänker tillbaka, precis som vi.
Jag såg någon påpeka att förra boken missade ett så fantastiskt tillfälle att låta någon av karaktärerna vara nazist, under andra världskriget. Men här kommer de, inte nazisterna kanske, men sverigedemokraterna i form av Elisabet och Olle. "Jag först"-protektionisterna. Men också en klyvning i arbetarrörelsen, i de som vill främja arbetarna här hemma och de som ser sig om ut i världen. En konflikt vi kan se fortfarande.
Överlag, en himlastormande läsupplevelse.
May 14, 2022
Detta var nog den tredje eller andra bästa boken i serien för mig. Den markerar en stor förändring i samhället där de nya generationerna kan så småningom släppa sig fria från arvet från slit, fattigdom och gamla normer och ta för sig mer av vad världen har att erbjuda. Några av karaktärerna var mycket mer intressanta än i den tredje och fjärde delen, men jag finner att serien vilar för mycket på karaktärer från äldre dar. Jag gillar att det finns en starkt koppling mellan generationer och familjerelationer, men jag önskar att nya karaktärer ska få lika mycket kärlek som Emelie och August fick. Det saknas också ett starkt politiskt perspektiv då nämnanden av svensk rasbiologi samt sekularisering lyser med sin frånvaro, vilket visar på författarens starka bias mot socialdemokratin. Den här serien är oavsett ett måste i mina ögon för oss svenskar som tyvärr lätt glömmer vår historia och man kommer definitivt att se Stockholm och resten av arbetarsverige med nya ögon efteråt.
September 3, 2019
Vilken höjdarbok! Gillar skarpt hur Fogelström fått denna bok att passa in helt och hållet i sin tid. När Mina drömmars stad beskrev de praktiska bekymren som folket led under den tiden, har Fogelström återigen lyckats fånga tidens anda i denna bok genom att talangfullt lyckats beskriva de känslomässiga kval om personerna i denna bok lider, då de har de grundläggande kraven uppfyllda. Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att säga att denna bok gör sig bra helt fristående, för de som vill läsa en Stockholmsskildring från tidsperioden 1945-1968. Det vackra berättandet om den lilla människan, som enligt min mening Fogelström tappade i de två tidigare böckerna lyckas han återigen återskapa i denna.
January 21, 2022
Tyvärr kändes det lite som att helekopterperspektivet som fanns i tidigare böcker försvann lite i denna eftersom den är mer nutid, eller iallafall var det när den skrevs. Gillar den fortfarande för mysigt med karaktärerna, gillar stilen osv men saknade det större perspektivet som jag tycker funnits i alla tidigare både stad- och barnböckerna
July 30, 2024
Hela serien är väldigt läsvärd. speciellt de fyra första då det lilla i det stora är en fantaststisk resa framåt i Stockholm under dryga 100 år, den sista delen blev mindre roman och mer av en sammanfattning och ibland nästan skissartat snabbt. men stor läsupplevelse i stort, rekommenderas till alla som vill veta mer om hur vårt land och Stockholm i synnerhet ser ut som det gör
February 9, 2020
Fantastik serie som följer så många karaktärer och en hel stads framväxt. Uppläst av Helge Skoog som gör det jättebra. Vackra karaktärer som man lär känna och får känslor inför. Gubbslem, fyllon, sympatisörer, för snälla, barnsliga...
May 5, 2022
En jämn och fin serie som jag nu lägger bakom mig. Det är dags, men jag har njutit nästan hela vägen.
August 16, 2022
Vemodigt att läsa ut den sista i en bokserie
September 15, 2023
Frábær endir á þessari epísku frásögn. Fyrstu orð og persónur Fogelströms bergmála alveg hingað á síðustu blaðsíður. Heildstæður prósi. Takk fyrir mig.
November 13, 2025
Det går inte komma ifrån att denna serie har en solid plats i bokhyllan bland svenska klassiker. En helt oerhörd utveckling som skedde under så få generationer. Tillhör definitivt allmänbildningen att ta sig igenom, vilket från slutet av den första boken är enbart ett nöje! Otroligt väl beskrivna Stockholmsmiljöer och en dos samhällsreflektioner får man med sig också.
November 26, 2025
Liten del tomhet, liten del lättnad.
February 20, 2022
”Du, Rutan, sade man, fixa femti spänn åt mej, va? OK, sa Rutan då, dra hit ett par torskar så delar vi potten. Hon var med på allt.”
October 26, 2023
Men vilken fantastisk serie! Gillade de första tre böckerna bäst tror jag men ojojoj vad bra
January 23, 2024
Fin avslutning på serien! (även om det inte blir riktigt lika episkt när det kommer närmare i tid eller?)
September 11, 2024
Sista boken i Stad serien, och såklart lika bra som de förra! Man kommer dock inte karaktärerna lika nära i denna bok, men det kanske är för att man fick följa Emilie och Jenny så länge. Det var svårt att släppa dom. Men hur som helst, underbar serie som alla borde läsa 😊🙏
Displaying 1 - 30 of 80 reviews