Faktum kvarstår, utvandrarsviten har mig i ett järngrepp. Tyckte Nybyggarna var bättre än Invandrarna (även om den förra självklart är nödvändig att läsa innan detta för att ge denna sitt "djup"), och dom kändes faktiskt rätt så olika.
I denna upplevde jag större tidshopp och mer symbolik än tidigare, vilket väl kanske inte var så oväntat eftersom familjen nu har rotat sig i Amerikat och mest ägnar sig åt att plöja åkrar och föda barn, så att säga. Tidslinjen blir inte lika linjär, istället skildras ofta här mer på ett övergripande plan den svenska byns utveckling i Minnesota blandat med händelser och tankar som påverkar Karl-Oskar och Kristina. Ändå har jag funnit denna mest spännande av alla, tror jag. Jättemånga kapitel där jag "bara tänkte läsa några sidor" men sedan fastnade i minst 40 minuter.
OCH VIKTIGAST: Delen om Robert och Arvid. Den kändes nästan lite som magisk realism i sin absurditet ibland? Plötligt har Moberg tagit sig friheten att dikta upp sin egna ökenstad ute i Sierra Nevada, där Roberts karaktär både får djup samt bryts ned. Hjärtskärande eftersom jag älskade Robert (och hans vänskap med Arvid) men ack så vackert skrivet. Som en livsöde som spelades upp som en film för mitt inre. I love it. En tanke om att gräva guld i USA slutar med livsreflektion och väcker tankar om människans plats på jorden. Finns en högre makt? Vad gör vi här egentligen? Ska vi frukta döden? I dessa frågor möts Kristina och Robert, de förstår varandra. En såå så såå berörande skildring av människoband. Denna bok i serien bjuder på mest känslosvall av alla, skulle jag tro.
Ska inte säga mer nu för då kommer jag spoila alltihop. Som vanligt känns detta som böcker som gör sig som bäst om man börjar läsa dem utan några som helst förkunskaper. Läs dom!