I senaste numret av Bif (Biblioteket i fokus - ja, jag är tillräcklig nördig för att alltid läsa denna tidning!) var två uppslag dedikerade den mystiske Balderson. Det var inte direkt första gången jag läst om pseudonymen eller hens böcker, men den här gången tog jag till slut tag i att faktiskt låna debuten.
Och den var ganska exakt som jag tänkt mig. Väldigt Maria Lang, men med fokus på politik istället för akademi. Den omtalade satiren kändes väl kanske inte fullt så bitande i dagens klimat... samtidigt som oroväckande många saker kändes minst lika aktuella nu som för 50 år sedan. Det i sig är kul. Själv mordintrigen är också kul, i den mån kvinnor som dör kan vara roligt (till Baldersons försvar var den ena gammal och döende redan). Det är en ö, det är en begränsad skara karaktärer, alla är lika misstänkta, polisen behöver hjälp av huvudpersonerna o.s.v. Och i slutet samlas alla i ett slutet rum, obvs.
Knappt 3 timmars lästid, men i mitt tycke helt okej investerad sådan.
P.s. Läs Bif också. Att läsa om böcker och bibliotek är nästintill lika bra som att läsa böcker och vara i bibliotek. D.s.