David Puma och drottning Silvia

by Björn Ranelid

David Puma och drottning Silvia :

416 pages, Mass Market Paperback

First published January 1, 2002

About the author

Björn Ranelid is a Swedish author, poet, and public speaker, born on May 21st, 1949, in Malmö, Sweden. With a career spanning over three decades, Ranelid is one of Sweden's most prolific and influential contemporary writers, known for his insightful and thought-provoking works. He has authored numerous novels, poetry collections, essays, and speeches on a wide range of topics, including literature, philosophy, culture, and politics.

Ranelid has been the recipient of several prestigious literary awards, including Augustpriset in 1994 and Samfundet de nio's prize in 2014.

Reviews

[Elly Elmgren · Rating 1 out of 5]

Jag har aldrig haft så svårt att ta mig igenom en bok, som när jag läste den här. Om jag kunnat ge den 0 stjärnor hade jag gjort det. Det här var bland det sämsta jag läst. Inte bara för att det var en dålig idé- jag menar; vem skriver till drottningen om sin mor som sålde sig själv? Författaren beskriver också modern på ett sätt som inget barn någonsin skulle göra. Det är rent av äckligt. Fine, jag förstår att sådana typer av händelser behöver uppmärksammas, men absolut inte såhär! Kommer aldrig mer läsa varken den här boken eller något annat verk från den här författaren. Rekommenderas inte!

[Örjan · Rating 5 out of 5]

Mycket fördomar om Ranelid har jag men hade ingenting hemma att läsa så jag började på denna bok och jag älskade den från början till slut. Oerhört vackert språk.

[Kal Ström · Rating 1 out of 5]

Jag hade två Ranelid-böcker på inköpslistan. Dels den här, på grund av Peter Dahlgrens recension där han refererade boken, dels Kvinnan är första könet, på grund av Ranelid-Skugge-fejden.

Jag valde David Puma och drottning Silvia för jag tänkte att jag aldrig skulle kunna komma förbi min ovilja mot Ranelid med den andra, den kändes för infekterad. Det var svårt även med David Puma, för varje gång jag tog upp den i början tänkte jag på glansiga läppar och vitt linne. Men det kom jag över till slut.

Vad jag däremot inte kom över var känslan över hur äcklig Björn Ranelid är. Hela boken genomsyras av dumhet, von Oben-perspektiv och förhärligande av horan. Texten är fördomsfull, snuskhumrig och oidipal. Greppet, att David Puma skriver ett brev till drottningen, känns bara krystat. Som en tonårings misslyckade försök att ta ett nytt grepp. Och ärligt talat vet jag inte vem som tänkt på sin mammas bröst på det sätt som David Puma gör eller som skulle beskriva dem som han gör, om och om igen. Den enda som verkar vara ärligt fokuserad vid dem är just Björn Ranelid. Vad det säger om honom och hans förhållande till sin mor vill jag inte ens tänka på. Ranelids sätt att tackla invandringen och utanförskapet tyder bara på dumhet och en oförmåga att sätta sig in i någon annans situation. Prosan sen, som ska vara så fantastisk hoppas jag är trist på grund av Davids perspektiv. Annars är jag inte imponerad.
Vilken bok borde jag läst? Den han fick Augustpriset för? Vilken skulle få mig att tycka mindre illa om honom? Questions, questions. Jag tycker det finns passager som är sympatiska, men som helhet blev jag mest äcklad och arg.