K248: “Systemkollapsen” (igen)

Ordet “systemkollaps” kom onekligen att prägla Sveriges politiska klimat under sista kvartalet 2015. Vi skrev lite om det vid dess genomslag i oktober. Ännu mer systematiskt spåras utveckligen av vänsterpartisten Erik Berg i Flamman-krönika, “Systemkollapsen som aldrig fanns“. Aldrig? Jämför med Cecilia Höglunds Arbetaren-krönika som i stället driver tesen att “systemkollapsen startade långt innan september i år”.

Här anas en taktisk skiljelinje inom vänstern i fråga om hur man ska ställa sig till tanken på ett sammanbrott. Å ena sidan har vi krisförnekarna, exempelvis Erik Berg som menar att talet om “systemkollaps” enbart är en målmedveten kampanj från höger. Alla som ens har nämnt ordet är enligt honom medskyldiga till den “alarmism” som låtit högern flytta fram sina positioner.

Å andra sidan har vi en taktik som tar sikte på att fördjupa krismedvetandet. Att ta känslorna på allvar men utmana idén om att detta skulle ha skett plötsligt. Huruvida det funkar är delvis en fråga om hur långt i tiden man kan sträcka ut tanken på en “kollaps”. Går det att tänka sig en gradvis kollaps under flera decennier?

Hittills är det den förstnämnda linjen som dominerar i svensk vänsterdebatt. Som någon skriver:

Krismedvetande har närmast definitionsmässigt blivit något för högern medan vänstern i allt större utsträckning menar att vi ska sitta lugnt i båten medan de high-fivar första bästa liberal som kommer med positiv statistik över ”tillväxten” eller ”ekonomin” – begrepp som i sig borde granskas kritiskt.

Men samma sak gäller även för begreppen “system” och “kollaps”. Erik Berg har helt rätt i detta:

Det framgår aldrig vilket system det är som kommer kollapsa; är det sjukvården, omsorgen, socialtjänsten, skolan, transfereringssystemen, banksektorn, polisen, bostadssektorn, energisystemen?