I övermorgon så slipper ni i alla fall lyssna på just det HÄR gnället.

Jag tillbringade större delen av gårdagen i soffan.

Tre gånger somnade jag.

Till slut släpade jag mig upp, satte på mig spring-kläder men då började det åska så då la jag mig ner igen.

Jag tvingade barnen känna på min panna (du är jättesval, mamma), jag grät en självömkande skvätt FÖR JAG HATAR ATT RESA OCH JAG VILL BARA VARA HEMMA OCH LIGGA PÅ SOFFAN OCH JAG KOMMER SÄKERT ATT DÖÖÖÖÖ.

Sen skärpte jag mig, lagade middag, såg på Downton Abbey, skrev lite, och sen hittade jag ett mejl från RWA där det bland annat stod: ”Lunch and Drink Specials at the Marriott Marquis: The Marriott is offering a buffet lunch at a special rate for RWA2015 attendees at their Crossroads American Kitchen & Bar on the 8th floor (starting at 11 a.m., 7/21 – 7/25), as well as hand-crafted exclusive romance writers cocktails at the Broadway Lounge (starting at 5 p.m.). Just show your RWA2015 name badge to take advantage of these offers.”

Och då mådde jag mycket bättre.

Tänk så det kan svänga över en dag.

Men med det sagt.

Jag har sån fruktansvärd resfeber.

Jag har alltid dödsångest när jag ska resa, och USA är så långt bort, helt ärligt så blev det en väldigt dyr resa och, borde jag inte gjort nåt med barnen, och, ja, tankarna vevar nu på väldigt hög hastighet.

För tänk om ….

Men så drar jag djupt efter andan och tänker mitt ständiga mantra: Det är en once in a life time-resa.

Det kommer bli fab.

Det KOMMER att bli fab.

Och sen bölar jag lite.

Och sen tänker jag att jag nog håller på att bli sjuk.

Och sen tänker jag:

VAD HAR JAG GJORT? HAR JAG VERKLIGEN TÄNKT IGENOM DET HÄR?

Och lite så håller det på nu de sista dagarna innan min stora resa.

Va?

Drama queen?

Moi?

Verkligen inte.

(Två dagar kvar nu)