Boksidan – den streamade textvarans atom

Vi konstaterade just att streamingtjänster som Spotify betalar ut ersättning inte per minut, utan per låt – låten är den streamade musikvarans atom.

Hur ser det då ut i fråga om andra medieslag? Härom dagen kungjorde Amazon en viktig förändring i ersättningsmodellen för streamade e-böcker: i stället för att betala ett visst belopp per bok, ska de betala ett visst belopp per boksida. Det gäller bara för det författare som väljer att publicera sig själva direkt på Amazon, utan att gå via förlag. För den breda, kommersiella bokmarknaden gäller (än så länge) andra ersättningsregler. Men förändringen är principiellt intressant. Felix Stalder kommenterar:

Ah, there’s nothing that cannot be further sliced, broken down and re-bundled. First the music album, then newspaper, now the book.

Pay per page. How long before there will be scripts that turn the page, for books you don’t want to read, but still want to support the author?

Möjligheterna att manipulera systemet – likt nya hacket Eternify – är värda att klura på. Men bortsett från detta, hur förändras incitamenten för litterär produktion?

1. Böcker som lyckas fånga läsarens uppmärksamhet ger bättre utdelning än böcker som påbörjas utan att avslutas.

2. Långa böcker blir potentiellt mer lönsamma än korta böcker.

Här skapas alltså ett incitament för författare att förlänga sina böcker. Enklaste sättet är, som varje student vet, att lösa saken typografiskt, exempelvis genom större radavstånd. Sådant vill Amazon förhindra:

To prevent authors beating the system by enlarging the type and spreading out their work over a larger number of pages, Amazon has developed a “Kindle Edition Normalised Page Count” (KENPC) which standardises font, line height and line spacing.

För den som vill klämma mesta möjliga kräm ur systemet återstår då att förlänga själva texten. Täta radbrytningar är bättre än långa stycken! Korta rader ger pluspoäng! Allra bäst är att fylla facklitteraturen med långa punktlistor och skönlitteraturen med långa dialoger satta i talstreck:

– Nähä?

– Jo.

– Menar du det?

– Ja.

För varje ny rad rasslar en bråkdels dollar ner i maskinen.

Notera också att Amazons system tycks förutsätta att en bok består av ren text. Om man skulle tillåta illustrationer blir ersättningssystemet genast väldigt lätt att manipulera. Om man skrivit en bok vars text fyller 100 sidor finns det få skäl att inte använda enkla illustrationer, som läsaren snabbt bläddrar förbi, för att få boken att fylla 1000 sidor. Tiofalt större avkastning!

Jämförelser mellan litteratur och musik är vanskliga. Men att betala ersättning per bok har onekligen likheter med hur Itunes, Spotify och andra musiktjänster betala ersättning per låt. Viktigast är då att dra åt sig uppmärksamhet till en titel och behålla den så länge som krävs, t.ex. 30 sekunder.

Amazons nya system att betala per boksida påminner mer om att betala för musiken per minut, som t.ex. är fallet i traditionell radio. Då premieras verk som inte bränner av allt krut i titeln eller inlednigen, utan håller någon form av jämn standard. Vad nu “jämn standard” betyder.

Många kommentarer har varit negativt vinklade: Amazon tvingar författare att skriva fängslande böcker! De som inte lyckas behålla läsarnas intresse kommer att straffas med sänkta ersättningar!

Så kan man ju se det. Och det finns en hel massa skäl att betrakta Amazon som en ondskans axelmakt på bokmarknaden. Men varför skulle de bli mindre onda av att betala ut sina futtiga ersättningar per bok, oavsett bokens längd?

Sam Sundberg skriver mycket klokt om saken och riktar uppmärksamheten mot det verkliga problemet:

Det finns ett inneboende hot i e-böckerna, men det är inte att oläsliga författare får sämre betalt, eller för den delen att fina gamla bokhandlar utan kundunderlag tvingas stänga. Hotet från e-böckerna är att de gör läsningen privat, att de gömmer litteraturen bakom små ikoner i mobiltelefoner.