Att vara hjälte i sin egen berättelse …

… handlar om att skapa flerdimensionella karaktärer.

Att även ”skurken” – antagonisten, agerar fullt begripligt, och, faktiskt skulle kunna vara hjälte i en annan berättelsen.

Jag tänker på t.ex Peter De la Grip i mina två böcker.

Han blev en sådan karaktär.

En antagonist, men en begriplig sådan.

Från början var han bara ”ond”.

Men jag ville se om det gick att låta någon begå hemska sker och ändå ge honom en chans till försoning.

(Min inspiration var, tro det eller ej, Joakim Bergström, han som bedrog prinsessan Madeleine. Jag har ju skrivit på En enda natt länge, och jag funderade mycket på hur man skulle kunna göra en person som ”alla” fann osympatisk till en person man kunde känna sympati för. Hur blir en otrogen douche-bag en hjälte i SIN berättelse?)

Så.

Jag beslöt att göra Peter mer komplex och att låta hans berättelse löpa över två böcker.

Vi är alla hjältar i våra egna berättelser.

Som författare så kan/ska vi sträva efter att låta alla karaktärer vara hjältar i SINA berättelser. Det blir mer komplexa karaktärer så.

Nyckeln till om folk sedan fortsätter vara ”onda” eller ”goda” ligger i de val de gör, genom hela handlingen.

Blev det mer begripligt, Åsa?

:)