För att alla väder är glassväder!

Sitter i köket och skriver samtidigt som jag gör helgfrukost till barnen.

Vi ska nog åka och äta glass nånstans idag.

Sommaren väntar om hörnet.

Jag ser inte fram emot dessa eoner av långledighet.

Men det är inte riktigt illa som de senaste somrarna, och det är jag evinnerligt tacksam för.

Jag ska skriva, försöka motionera och vara med mina barn.

Cykla, bada, umgås.

Och jag har ju min New York-resa att se fram emot.

Och jag är inte lika brutalt utfattig som jag varit, så allt är bättre, det är verkligen inte synd om mig.

Jag är verkligen tacksam för det jag har och det jag på egen hand åstadkommit, både privat och med skrivandet.

Så, snälla, kära, gode Gud, låt inget hemskt hända nu, okej?