Tror regeringen att digital långtidslagring är gratis?

En snabb kommentar till budgetpropositionen (utgiftsområdena 16–17):

Det är faktiskt bisarrt att Kungliga biblioteket (KB) inte får någon nämnvärd höjning av anslaget, trots att dess uppdrag i rask takt har utvidgats.

Jag tänker alltsÃ¥ pÃ¥ lagen om e-plikt som träder i full kraft frÃ¥n Ã¥rsskiftet. Lagen innebär att KB fÃ¥r i uppdrag att lagra allt som publiceras elektroniskt av massmedieföretag och myndigheter. Avgränsningen är inte särskilt lyckad. För att citera förordet till den nyutgivna boken Information som problem: “Den nya e-pliktlagen är ett tamt försök att utifrån förlegade definitioner hantera detta nya överflöd av information.”

Men ändå. Hellre denna e-plikt än att helt sakna garantier för att elektroniska publikationer ska bevaras för framtiden.

Från 1 januari 2015 kommer enorma datamängder att kontinuerligt strömma in i KB. Detta kulturarv ska inte bara bevaras säkert för all överskådlig framtid, utan dessutom göras sökbart och tillgängligt. Fattar inte regeringen att detta kostar pengar?

Jo, kanske. Budgetpropositionen konstaterar:

Lagen om e-plikt har inneburit en ny uppgift för Kungl. biblioteket och ställer krav på funktioner för att kunna ta emot, bevara och tillgängliggöra levererat material.

Kungl. biblioteket har arbetat intensivt med förberedelser samt hantering av e-plikten under året. Myndigheten har lagt ner stora resurser på att utveckla det system, Mimer, som ska ta hand om e-pliktmaterialet, samt utvecklat metoder för insamling tillsammans med leverantörerna av e- pliktmaterial.

Trots detta vägrar regeringen att höja anslaget till KB. Inte heller pekar de ut vad i KB:s verksamhet som bör prioriteras bort. Risken tycks uppenbar att KB, tyngt under kostnaden för lagringsmedier, tvingas avstå från att utveckla metoder som gör det att det lagrade materialet blir tillgängligt på ett meningsfullt sätt.