Om varför “2012“ tog slut för flera år sedan

Sedan nästan fyrtio Ã¥r har new age-kulturen fungerat som grogrund för idéer om “2012“. Enligt dessa idéer skulle historien nÃ¥ sitt slut i nÃ¥gon form av oerhörd omvälvning, vars kulmen kalkylerades till den 21 december 2012.

Mitt intryck är att de esoteriska idéerna om “2012″ har förlorat anhängare pÃ¥ senare Ã¥r. Även om det är svÃ¥rt att belägga, misstänker jag att “2012″ nÃ¥dde sin kulmen kring 2006–2009. Det var Ã¥r 2006 som Daniel Pinchbeck utgav boken 2012: The Return of Quetzalcoatl. Hans budskap handlade inte om undergÃ¥ng utan om en andlig omvälvning:

materialism and the rational, empirical worldview that comes with it has reached its expiration date /…/ we’re on the verge of transitioning to a dispensation of consciousness that’s more intuitive, mystical and shamanic.

Omkring 2006–2009 var det sÃ¥dant som “2012″ brukade betyda i new age-kulturen. Kring denna tid snackades det som mest om “2012″ pÃ¥ nätforum med inriktning pÃ¥ psykedelia och konspirationsteorier. Men när tre Ã¥t Ã¥terstod till det magiska datumet, hade intresset redan börjat ebba ut.

Om detta stämmer är det lite intressant, eftersom det bryter med vad man förväntar sig av en undergångssekt. Vanligen tänker man sig att undergångssekten ska trissa upp sina förväntningar ända fram till sitt utsatta datum, då en gruvlig besvikelse sätter in (om inte sektmedlemmarna hunnit begå kollektivt självmord). Säkerligen finns det grupper som genomgår en sådan process i dessa dagar, men de verkar utgöra ett undantag.

Varför upprätthöll inte “2012″ sin lockelse fram till Ã¥r 2012, i dessa kretsar? Tre tänkbara skäl:

1. Ämnet blev exploaterat av Hollywood genom den usla filmen 2012, som kom 2009. Där ersattes den esoteriska idén om en andlig omvälvning med en exoterisk idé om världslig undergång.

2. MÃ¥nga esoteriker tänkte sig “2012″ inte som en plötslig händelse, utan som kulmen av en exponentiell process. PÃ¥ sÃ¥ vis handlade det om accelerationism. Förutsättningen att tro pÃ¥ “2012″ var en tro pÃ¥ att saker redan var pÃ¥ väg, allt snabbare, i rätt riktning. Att tro detta blev svÃ¥rare ju närmare datumet kom.

3. Världen gick frÃ¥n högkonjunktur till lÃ¥gkonjunktur, frÃ¥n kreditbubbla till kris. Kanske bidrog detta till att undergräva hoppet om en exponentiell förändring av världsanden. Efter krisens utbrott Ã¥terstod möjligheten att tänkta “2012″ i termer av undergÃ¥ng.