Hatpastorn skriver rätt hyfsat utförligt om tio av de mest sinnesrubbade skivomslagen han snubblat över på senaste

Hatpastorn här. Idag ska vi utmana våra ögon med lite skivomslagskonst. Det hela började med att jag letade efter ett exemplar av tyska Pests ”Ära” för en billig slant. I grund och botten ingen svår uppgift då både CD och LP-versionen av det guldägget saluförs för generösa priser lite varstans på Discogs. Jag kom emellertid av mig när jag hittade en säljare som hade en hel del guld i listan, men när jag började jaga plattor så jag kunde ta mig över gränsen till fraktfritt hamnade jag i en storm av skivor jag trodde bara fanns i mina vildaste mardrömmar. Det blev inget tyska Pest för mig, eller något annat för den delen, dock ett inlägg på Instagram med några av de märkligaste skivomslagen jag hittade. Fördelen med Instagram är att en bild säger mer än tusen ord, men jag måste göra ett vanligt inlägg för jag har en hel del att säga om de här skivomslagen.

Spänn fast säkerhetsbältet eller kyskhetsbältet eller nitbältet eller bibelbältet eller vad ni nu föredrar.

Cremaster – Słynna praczka i chór wujów

Polsk lattjolajban-thrash med bland annat Badhed på slagverk och Kivi på bas. Låtar som ”David Lee Gorgo-Roth”. Det är kallt. Riktigt kylslaget blir det på bandets fjärde fullängdare, ”Słynna praczka i chór wujów”. De flesta titlarna på den är på polska så för mina ögon är det bara en konsonantsörja, men ”Calcium Sathanas” ger i alla fall ett hum om att tokroligheten är intakt.

Som omslag valde grabbarna det här. En tuttfia med håriga underarmar som med gapande mun skrubbar en gigantisk pung. På själva pungen finner vi fyra glada gubbar i hatt och mustasch. Enligt Google Translate betyder titeln ” Den berömda tvätterskan och farbrödernas kör” och det stämmer ju. Kan det röra sig om en lokal polsk legend?

Tramortiria – Wrath among the dead

Nu snackar vi IA-band! Italiensk thrash, jag var tvungen att svälja ner akutspyan så nu sitter jag och skriver detta med ömmande adamsäpple. Boysen kallar dock sin musik för stun metal då bandnamnet betyder typ knock out på italienska med lite IA-trixande. Herregud, jag var nära att stöta upp igen. Älskar när man inte vet om man skriver om musik eller om man ska mata sina fågelbarn. Tänk Lasse Holms ”Canneloni macaroni” fast med dubbla kaggar. Det är typ all italiensk metal. Kastar man om bokstäverna i ”Lasse Holms Canneloni macaroni” får man ”romhonans asociala minnescell”. Tycker vi ska hålla span på Lasse Holm för där sker det nog en hel del suspekt.

”Wrath among the dead” har ett av de värsta omslagen jag sett på länge. Brutal Photoshopvomering med kraftiga undertoner av specialeffekterna i några av Neil Breens senaste cineastiska vätebomber. Stavade för övrigt fel så jag skrev specialaffekt först innan jag ändrade, men specialaffekt är egentligen ett mycket bättre ord i sammanhanget. Vart brukar ni läsa era nyheter förresten? Internet? Lokalblaskan? Text-TV? Själv dyrkar jag papperstidningen NEWS. Där får jag alla mina uppslag för nya Truth Denier-texter. Bandet har förresten en låt som heter ”Bad news, good stuff”. Tänk vad det finns.

Speaking to the Deaf – This equipment must be hearted

Vi stannar kvar i Italien. Landet där det helt saknas en undre gräns på hur kasst något kan bli. I love it. Unga raska metalcore-grabbar verkar det vara. Dock inga tatueringar vad jag kan se på deras bandfoto på Metal Archives. Är det något som förbryllat mig så är det ekonomin bakom metalcore och deathcore. Inte sällan är det tonåringar som är tatuerade från topp till tå, samt har nya flashiga instrument och triggmoduler och fan vet allt. HUR har de råd?! När jag började spela musik hade man ju inte ens råd med bussbiljett för att ta sig till replokalen. Jag har även noll tatueringar, hade helt enkelt inte råd som yngling och tur var väl det annars hade man väl haft något bedrövligt på armen. Många nya band kör ju helkroppsgaddning och instrument/utrustning för en kvarts miljon innan de ens släppt sin första o-EP på Bandcamp. Hur går det runt? Har barnbidraget stuckit iväg så mycket nuförtiden? Ja, man blir minst sagt förbryllad.

”This equipment must be hearted”  är inte en bra titel. Sedan en datatuttfia som döljer sin datanipple med sina små datafingrar. Rättstavningsprogrammet jobbar hårt nu och det stör mig att datanipple inte anses vara ett riktigt ord, för det är det. För mig. Enligt Metal Archives är det tre personer som gjort artwork till denna skiva. Italienare hela bunten. EU-förespråkare bör kanske lyssna på de här banden så de ändrar åsikt.

Lost Reflection – Scarecrowd

Vi är kvar i Italien. Lytt heavy metal med ordvitstitel och Photoshopspya till omslag. Alla rätt. Mycket av det här tokeriet är släppt via SG Records, ett MYCKET suspekt bolag. Tänk Sleaszy Rider Records, fast Italien. Jag kan komma att göra en djupdykning i den undervattensvärld som är SG Records i framtiden. Tänkte döpa min recensions-Ubåt till Titan.

Tänk att leva ett liv där man på sin fritid självmant lyssnar på Lost Reflections ”Scarecrowd”. Kampen att bara ta sig till låt nio är en bedrift. ”Rock ‘n’ Roll nation” heter den. Avslutande spår har de döpt till ”Armageddon”.

Fräscht!

Freewheeler, Brainwashed By Amália – Truck driver heaven

En split mellan Freewheeler och Jösses Amalia. Antar att detta är fnösktorr stoner rock av något slag. Ju mindre jag vet, desto bättre. En oskarp kepsfjant med ofantlig jeansjacka med mockakrage sitter och dricker en öl på Selånger Marknad, sedan har någon med lite skills på datan lagt till vingar och … ja, ni ser ju själva hur fan det här ser ut. Det här, det är dassigt. Kul att få lämna Italien i alla fall. Freewheeler är från England och Brainwashed By Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulain är portugiser.

Nu vet ni det.

Leash Law – Stealing grace

Jänkare med en del kändisar i sättningen, typ Wade Black och Richard Christy. Ingen har hört Leash Law, men en kvalificerad gissning är att det är åt Iced Earth-hållet. Iced Earth om det vore släppt på grekiska Black Lotus. Omslaget är en klassisk röd Photoshopkaskad och jag är beredd på att diskutera huruvida AI-genererade omslag verkligen är så hemskt i jämförelse. ”Men AI stjäl från andras verk”. Mmmm, ni vet alla de här bilderna som Photoshopats ihop på alla möjliga och omöjliga sätt de senaste decennierna, tror ni att alla de bilderna är skaffade på laglig väg, eller tror ni att det stulits hejvilt från allt och alla och sedan desperat maskerats i höströdbrun datagas? Om AI är AI är Photoshopklåpande av denna typ bara A. Artificiellt. Det finns ingen intelligens.

”AI stjäl från artister”. Haha, vilka gökar ändå. Bara tanken på hur mycket som stulits ur Tolkiens Bestiarium genom åren är svindlande. Var inte så många som beklagade sig då. Naturligtvis är AI-omslag superdassigt, det som stör mig är Photoshopgycklare med hårddisken fylld av stulna bilder från Internet som grinar över att AI stjäl.

Krmelec – Tak Trochu Jiná Honitba

På tal om AI. Det här omslaget luktar en hel del av den varan. Man blir nyfiken på vilken prompt de använde. ”A woodsman sodomizing a deer in a forest while wild dogs with their dicks out are charging relentlessly through the flora and fauna of Czechoslovakian times past”.

Jag vet inte riktigt vad det här är, Discogs säger ”Album is a supplement of Pařát Magazine at february 2020.”. Vi backar långsamt och andas tyst.

Hell’s Thrash Horsemen – …Till violence

Från Tjeckien till Ryssland. Thrash metal. Vad är det med thrash och dålig sång och skitfula omslag? Heidenhammer ägnade några år åt att köpa på sig skivor med thrash-band från ligorna D till Ö. De kalla åren. Det som är gemensamt med alla de banden är att det i 99 fall av 99 faller totalt samma sekund som sångaren ska ge sig in i matchen.

Den här skivan vill man se tryckt på vinyl så man kan se alla detaljer för det är en del som händer här. Jag såg M. Night Shyamalans film The Village på bio och den var väl ungefär såhär?

Zarpa – Infierno

Håll i er nu. Spansk naturvidrig hårdrock där omslagsdjävulen från Hellspells ”Devils might” river av några feta riff i Helvetet. När jag kommer hem ska jag testa att spela gitarr i den där ställningen för att se vart det smäller värst i gubbkroppen. Min gissning är att det kommer knastra i stussen för att sedan övergå till en gudlös kramp i baksida lår.

Gris Perla – Siempre Gris

Chilenare. Tror jag. Det lossnade aldrig för Gris Perla i Sverige. Bandnamnet gör sig inte så bra här. Omslaget är väl vad det är. Kul att seriefiguren har magrutor som syns genom jeansjackan. Jaha, han står vänd mot andra hållet? Ja, då har han onekligen gjort sina situps. Om man slänger en CD med det här bandet in i ett hägn där det bor massa suggor, kastar man då Gris Perla för svin?

Jag tror minsann vi slog i taket för det dummaste jag någon skrivit.

På återseende.

/Hatpastorn