Det här inlägget innehåller spoilers

Jag måste skriva av mig lite.

Det här inlägget innehåller SPOILERS för En enda hemlighet.

Har du inte läst den och inte vill veta hur den slutar, så sluta läsa nu, ok?

Sista varningen.

Okej.

Men jag måste skriva av mig lite, för jag är så fruktansvärd berörd av en bok jag läser just nu.

Den heter Ser du månen, Daniel.

Jag gör ju, minst sagt, väldigt mycket research för mina böcker.

En enda risk handlar om Tom Lexington, som i slutet av En enda hemlighet blev kvar nere i Tchad.

Alla trodde han var död, men han överlevde kraschen med helikoptern och han togs till fånga och i epilogen har han varit fånge i några veckor och torterats svårt.

Så naturligtvis läser jag på om fångenskap och tortyr.

Genom mitt arbete som psykolog har jag kommit i kontakt med mycket.

Men jag ville läsa på, och så såg jag en intervju med en dansk journalist som varit fången i Syrien och så köpte jag boken.

Då har jag redan läst både Martin Schibbye och Johan Perssons bok 438 dagar, samt Magnus Falkhed och Niclas Hammarströms Idag ska vi inte dö. Dessutom en handfull engelska böcker. Samt intervjuat flera svenska experter på fångenskap.

Så jag tyckte ändå att jag hade fått ett bra grepp om de rätt svåra passager jag har att skriva. Men så beställde jag den här boken skriven av journalisten Puk Damsgård, som handlar om den danska journalisten Daniel Rye, som hölls som gisslan av IS i 13 månader, och delvis satt fängslad tillsammans med bland annat James Foley, och den boken drabbade mig verkligen.

Så j*vla hemska vi människor ändå är mot varandra.

Tänkvärt skriven.

Men jag är väldigt berörd av den, nedstämd och ledsen och jag behövde berätta det för någon.

Hur ser ni på research?

Vilken sorts gör ni?