Vilvery's Reviews > Prins Hatt under jorden

Prins Hatt under jorden by Åke Holmberg
Rate this book
Clear rating

by
2471792
's review
Sep 09, 12

bookshelves: 2012, childrens-literature
Read from May 01 to 15, 2012

Nog för att jag kan vara seg med recensioner men det har tagit mig överraskande lång tid att skriva ihop en kommentar om denna korta lilla sagobok. Kanske är det för att jag inte riktigt vet vad jag ska säga om den. Prins hatt under jorden är en av mina favoritsagor från barndomen. Fröken Barbro läste den för oss både en och två gånger under lågstadiet och jag minns hur otroligt tagen jag blev av den. Förtrollade löv, en prins i underjorden vars ansikte man inte fick se, långa vandringar till trollgummor och häxor, det klassiska valet mellan familjen och kärleken. Jag var en av de drivande bakom den spontana teaterpjäs vi en dag satte upp på fritids. Jag spelade kungen och häxan. Eventuellt också berättarrösten. Jag bytte om mellan rollerna bakom ett pingisbord men när vi övade tog ombytena för lång tid vilket resulterade i att kungen helt enkelt fick ha klänning. Det funkade ju det också. Repetitionerna och framförandet (fröknarna vad publik) kan inte ha tagit längre tid än absolut max någon timme men barn upplever tiden annorlunda. Den där pjäsen kändes som en hel värld. Johan satt i den gammaldags skolbänken i hörnet med bänklocket upplyft och spelade xylofon som soundtrack. Minnena tycks oändliga.

Det hör ju till vanligheterna att man blir lite besviken när man läser om en gammal kärlek. Det underliga med Prins Hatt är att jag blir både besviken och positivt överraskad. Jag minns sagan om evighetslång och den här varianten är verkligen ovanligt lång och invecklad för att vara en barnbok. Och ändå är den på något vis för kortfattad för att på allvar fånga mig som vuxen. Jag älskar fortfarande storyn och den hade kunnat vara så mycket mer. Man hade kunnat få vara i varje scen, varje händelse, varje känsla längre. Men jag vet. Det är mycket begärt.

Jag älskar dramatiken i hur prinsessan lever med Prins Hatt utan att få se honom. Hur hon ändå faller för frestelsen och tänder ett ljus när han sover, ser hans skönhet och därmed tvingas bli skild från honom. Det är så genuint mänskligt och kanske just därför så smärtsamt. Samma tema finns ju i Orfeus och Eurydike-myten. Det är starkt hur prinsessan så länge får kämpa för att återförenas med Prins Hatt, hur hon drivs av kärlek men också (tänker jag mig åtminstone) av skuld. Det är uppfriskande med en kvinnlig hjältinna som är kapabel men också mänsklig. Som är villig att göra allt för att ställa sina misstag tillrätta. De avslutande scenerna hos häxan har jag för mig att jag upplevde som spännande när jag var barn men nu står det ganska klart att de är bland de svagaste i boken. De anspelar inte alls på samma typ av mänsklighet och sorg, de tycks mest bara vara där för att skapa lite mer action (vilket i och för sig också har sina fördelar eftersom de gör sagan längre).

Kort sagt, det här är en bra saga. Om jag någonsin får barn ska jag berätta den för dem. Det här är också en bra och gedigen variant av sagan som tar överraskande god tid på sig. Det är bra.
Likeflag

Sign into Goodreads to see if any of your friends have read Prins Hatt under jorden.
Sign In »

No comments have been added yet.